Livet blir verkligen inte som man tänkt sig..

.. men vad gör väl det när man inser att livet är så mycket mer än att leva som man trott ..

Dagarna går, vissa går fort och andra sakta. För det mesta tycker jag att dagarna går alldeles för fort i jämförelse med vad jag skulle vilja hinna med under ett dygn. Min egna uppenbarelse för några veckor sedan känns fortfarande så otrolig och häftig. Alltså det går inte att beskriva med ord hur det faktiskt känns att få en sådan "aha" upplevelse inom sig själv. I många filmer kan ju människor plötsligt bli upplysta eller helt ändra livsstil tack vare olika saker som händer, allt det har kännts så påhittat och över reklamerat tycker jag. Som en B-kändis som plötsligt finner inre ro i en billig drama film. Så går man och får en sådan käft smäll av sin egen kropp och själ att man ramlar baklänges och undrade vad som hände!

Att sådant man funderat på i flera år helt plötsligt dunkar ner från hjärnbalkens vettighet och tvingar sig in i kroppens minsta lilla känslocell. Att det är först då som hela ens kropp och knopp blir kompisar och kan börja resan till det nya hand i hand. Istället för att bråka längs hela vägen om vem som ska komma först.. Ibland är kroppen verkligen ett mirakel hur allting fungerar.

Jag tror dock att det är vi sjuka eller skadade som mest lyckas inse och upptäcka sånna här saker. Jag har kanske inte rätt, det är jag inte helt hundra på, men det känns som så. I alla fall i skrivandets stund.


Hus renoveringen rullar på för fullt. Jag går fortfarande och väntar på besked om min aktivitetsersättningsansökan. Jag är fortfarande lika delad i mina tankar om ersättning eller arbetsförmedlingens nya program. Alla har sina fördelar och båda har sina nackdelar. Så det är bara hoppas på att det som väl kommer att ske blir det bästa för mig. En dag i taget gäller fortfarande som regel i det fallet. Annars blir det bara jobbigt för kroppen att oroa sig om sådant som kalla myndigeter segar ut på tiden med.

Den lilla energin jag har sprarar jag hellre till något roligare!

Det svåraste med min nya inställning är att dagarna har för få timmar. Fast där är jag väl äntligen i alla fall med i den normala världen när alla tycker att dygnet är för kort för alla sysslor man vill utföra. Skillnaden är dock att jag inte har så många sysslor jag måste utföra men när jag måste ta en sak i taget och vila däremellan så tar ju allting så himla mycket längre tid!! Det blir jag stressad av. Jag har velat baka muffins i tre dagar snart, velat läsa färdigt en bok i en månad snart men jag har inte hunnit få till det än. Så om jag inte alltid ringer eller dyker upp på saker och ting så är det för att mitt liv går i slow motion just nu.