Semester eller arbete?

För de flesta är semester något avslappnande och njutbart. En tid då de får pusta ut från arbete och stress. När de kan umgås med familj och vänner, resa bort eller måla om hus. Ja det finns mycket man kan associera med ordet semester. För mig blir det annorlunda. Jag ser varje år fram emot när M får semester. Då kan vi åka iväg någonstans tillsammans, slippa tristessen av att alltid vara hemma. Vi kan ta tag i allt som man inte hunnit med i veckorna innan. Det där med att man ska vila på sin semester är inte alltid så lätt. De flesta hinner ju med att vila eller åtminstone slappna av i jämförelse med hur mycket de haft att göra när de jobbat heltid. När jag går på "semester" så blir det helt omvänt. Jag tar då "semester" från att vara sjukskriven, vilket faktiskt är mitt heltidsjobb. I mitt jobb ingår det att vila helst två gånger om dagen i cirka en timma per gång. Om allt vore perfekt. Det ingår också att absolut inte stressa. Att försöka hitta en harmoni i vardagen som jag fyller med saker jag tycker om, som gör mig glad. Saker som får mitt välbefinnande att öka. När det är semester tider så ändas det ganska drastiskt för då är min sambo hemma och även grannarna på gården. Det fylls av liv och rörelse och det är svårt att gå undan för att vila eller för att helt enkelt inte vara med och röja upp i logen. Ja man känner sig väldigt lätt utanför när man inte hjälper till eller är med. Ingen har några krav på att jag måste vara med, men känslan som infinner sig i min kropp när jag inte är med är inte positiv.



Husvagns semestern till Åland, som vi kom hem från igår, var mysig. Jag visste redan innan vi åkte att det troligtvis skulle bli mycket värre att åka med bilen nu när husvagnen var påkopplad. Bil är jobbigt oavsett släp eller ej! Det är jobbigt att köra och det är jobbigt att åka med. När vi hade åkt några kilometer, ungefär härifrån till Rejmes korset, så mådde jag så illa och min nacke är knappt värd att nämna. Jag önskar att jag kunde plockat av mitt huvud då och spänt fast det där bak i bilen. Det var inte skonsamt att åka bil med husvagn efter. Vilket var en väldigt tråkig upptäckt. Nog för jag anade det innan, men som vanligt är jag lite för positiv och tänker att det är klart det går! Fick ta medicin och hoppas att det inte kunde bli värre. Det blev värre och det kändes som om jag var ombord på en båt som var ute i full storm, men det var bara mitt huvud som gungade runt. I sånna här fall skulle man ha en ekorre hjärna för jag har hört att deras hjärna sitter "löst" eller "upphängd" inne i deras kranie. Avundsjuk.



Som vanligt när vi är på Åland, vilket nu var tredje sommaren i rad. Första med egen husvagn. Blir det en del snack om whiplash, försäkringsbolag, livet och mer där till. Det är intressant och gripande men det kan också vara lite jobbigt ibland. Det beror ju givetvis helt på vilket humör man är på. Ibland stänger jag bara av allt som har med whiplash att göra. Jag orkar bara inte med skiten helt enkelt. Andra gånger får jag inte nog av allt mina gudföräldrar berättar. De är passande att de är just mina gudföräldrar för de är själva skadade sen mer än 10 år tillbaka och de har en erfarenhet jag är imponerad av. De vet hur det funkar. Jag börjar närma mig själv också men känner att jag har en ganska bra bit kvar. Men jag är inte längre fast i det desperata och skrämmande hålet som ofta fylldes av panik. Paniken över att vara fånge i sin egen kropp, paniken som kom de dagar man hade så fruktansvärt ont att man faktiskt, ärligt, inte ville leva mera. När allt kändes så stort och skrämmande, du själv kände dig som en liten ynklig myra som när som helst skulle bli ihjäl trampad av någon annan stor jätte. Jag läste om din dag T, på din blogg, En oskriven framtid, du kände precis som jag ofta gjorde förr. Du kommer att komma vidare, precis som Jag.



Som vanligt disskuterades det om försäkringsbolag under Ålands vistelsen. Lika förbannad som vanligt blir man. Ordet förbannad räcker inte ens till. Här går man och lever sitt liv i det fina Sverige, betalar skatt och är duktig. Men när det krisar , ja då tror man f-n att man lever i något land som inte ens är döpt och utskrivet på världskartan. Mer om det en annan dag!



Ikväll ska vi på sommar fest hos grannen som byggt en pool. M har jobbat där en del och därav våran inbjudan. Det är en blandning av grannar, vänner och "hantverkare" som kommer. Ska bli roligt! Smärtan och orkeslösheten sitter där som en fotboja kring ankeln men det ska bli roligt ändå.





Till Lena, T´s mamma; Tack! Det var roligt att träffa er! Och jag hoppas vi ses något mer. Hoppas ni hade det bra i "min" stad. Kram