Kaputt

Nu är jag riktigt riktigt kaputt.. Har varit många tuffa saker på agendan den sista tiden, tuffa men roliga. Sådana saker som man väljer att bli dålig av för att när man gör dem är det så himla roligt. Så där så att man verkligen får andan i halsen av känslan att man verkligen lever! För det känns så. Vi körde go cart ett helt kompis gäng för någon/några veckor sedan och det var det absolut tuffaste jag har gjort på länge. Det var så enormt jobbigt och jag ville spy när jag satt och körde på banan. Jag kan aldrig beskriva hur det kändes men jag bet ihop allt vad jag ägde och hade och mer där till. Jag gav mig fan på att jag skulle köra, precis som alla andra. För go cart och motorsport är något jag alltid har tyckt är så himla roligt. Jag bara älskar det! Jag körde och jag får sota för det än idag, det sitter i så länge och det är inte liite det känns heller. Jag har knaprat piller varje dag nu ett tag och det är något jag brukar vara skonad ifrån. Sen hade vi i lördags ordnat kräftskiva på logen här hemma för våra vänner. Vilket var riktigt roligt! Men ännu en gång väldigt tufft. Jag har haft sådan värk i flera veckor så det var svårt att stå ut under dagen utan att ta smärtstillande. Men om jag hade tagit något hade jag inte kunnat dricka på kvällen vilket jag visste att jag behövde göra för att orka med allt. Det är fel att dricka för att orka, men ibland så funkar det bättre att faktiskt, ta till alkohol, än medicin. Inte ofta men ibland. Kräftskivan var jätte rolig även om jag så fort jag gick ut ur logen för att andas eller hämta något kände mig stressad för att ju längre jag var ifrån sorlet och dunket där inne, desto värre blev det. Kräftskiva och go cart är två väldigt roliga grejer men det är också två extremt krävande saker. Sådana saker som ni kanske behöver en dag på er för återhämtning. Medans jag behöver en hel vecka. Eller som i detta fall när de två sakerna kom så tätt inpå, behöver jag nog två eller tre veckor minst. Då ska det helst vara två sysslolösa veckor också. Vilket inte har hänt än. Igår var jag på bio med H och U, en riktig tjejkväll med massor av mys. Behövdes verkligen efter en dag med tunga och jobbiga känslor pga advokatpappers strul. Värken skyade i höjderna och gråten var i halsen. Även fast det var lugnt med bio och fika så är det klart att det sliter på en. Allt sliter på en när man har en sån här skada. Min hjärna måste få lugn och ro och väldigt mycket vila. Idag hade jag en annan tjej med hjärnskada här på lunch och fika. Var helt kaputt innan och fick igen ta smärtstillande för att orka med alls. Så fort jag använde armarna, räcker med att lyfta ner två glas ur skåpet, så ökar värken direkt. Bara så där. Att det kan göra så ont! Det var i alla fall jätte roligt att träffa henne, någon som förstår!! Förstår det som inte går att förklara! Det obeskrivliga, underliga, konstiga som drabbat oss och våra hjärnor. Vilken lättnad. Däckade när hon hade åkt hem och vaknade när M kom hem.

Imorgon fyller pappa år så då ska vi dit på kvällen och fira honom. Det är bara familjen och där gör det inget om man går och lägger sig så fort man ätit upp det sista på tallriken. Det är skönt. Kan behövas ibland. Efter det kalaset har jag ingenting planerat för hela helgen och det är såååå skönt! Jag ser fram emot att bara vara! Vakna på morgonen och göra det jag känner för. Gud så jag längtar! Värken gör mig arg, ledsen och helt utslagen.