Nyss ringde advokaten, nu är verkligen semestern slut på allvar. Tillbaka till verkligheten. Alltid blir man upprörd eller ledsen när advokaten ringer även fast han är så trevlig och väldigt förstående och klok. Jag är glad att jag bytte advokat, känns så mycket bättre när man förstår varandra och inte behöver vara rädd för att ställa dumma frågor med dumma svar på. Dock hur trevlig han än är, och duktig på sitt område så är det självklart att det alltid infinner sig en klump i magen under ett samtal. Det handlar ju om min framtid och jag har lagt den i hans händer. En främling jag litar med fullaste allvar på. Tanken slår mig ibland, tänk om hans firma är någon fuffens firma och i slutändan kommer det bara att visa sig att de blåst mig på pengar. Nu tror jag inte det eftersom det är en ganska känd firma och stabil sådan. Att vara 24 år och ha haft en egen advokat i hm.. ja många år redan är en konstig känsla. Ingen av mina vänner har någon egen advokat. Inte så att vi pratar om det; Litar du på din advokat? Är han trevlig? Nej det ämnet finns liksom inte. Det skulle vara med min nyfunna vän T från Blekinge då, hon har ju nyss skaffat sig en egen advokat. Ja livet är underligt. Mitt ärende ska in till nämnden nu, han skulle skicka in en bunt med papper nu och jag får min kopia på måndag. Jag har för ett tag sen skrivit ett brev, har blivit många brev genom åren, men nu var det ett nytt. Ett brev där jag förklarar varför jag inte blev sjukskriven direkt efter olyckan. Jag var 17 och gick i gymnasiet, räcker inte det tycker man? Nej det gör det inte. Inte för försäkringsbolag! Ibland funderar jag på om jag verkligen ska försäkra mina barn, om jag nu får några i framtiden, tycker man kan ju lika gärna lägga undan den avgiften i en egen potta och ta ut ifall det behövs senare under livet. Man får ju ändå ingen hjälp av sitt F.bolag när man väl behöver det. Varför då betala till något som inte ens hjälper? Det är ju som att kasta pengar i sjön!
Huvudet värker som en bomb, det gjorde det innan telefonen ringde. Nacken är lös som en uppochner vänd hink på en pinne, när att falla av men ändå något som håller den kvar. Imorgon är det stor kräftskiva på logen här hemma, ska bli så roligt men jag vet att jag inte kommer vara ens i närheten av människa på söndag. För jag är redan zoombie lik. Men jag ska döva mina smärtor med sprit imorgon och leva för stunden! Ibland får man faktiskt göra så! Jag också!
1 kommentar:
Hej min underbara vän! Konstigt, skulle precis berätta att min advokat hade ringt och att det kändes hopplöst så hade din med gjort det. Dom håller på att utreda om mina skador har med olyckan att göra, vilket f-läkaren har gjort i 4 månader nu. Fick ett brev hem idag att han var orolig för den utvecklingen och att han ville prata med min läkare här nere.
Då får du lite kopior att läsa nu då på måndag! Jag vet inte riktigt om man får någon riktig uppfattning om dom här advokaterna, tycker allt bara är jobbigt. Förstår vad du menar med att man kanske kastar pengarna i sjön bara för att man får den känslan när det maler så sakta.. Men i slutändan måste vi hoppas att allt löser sig! Ringer dej nästa vecka!! Miljoner styrke kramar!
Skicka en kommentar