tisdag 9 december 2008

Tisdags eftermiddag

Nu har det passerat några timmar sedan jag skrev här sist. Inte bara tiden som ändrats mitt mående också. Bestämde mig för lite julklapps handling idag, åt min mat låda hos Sis i stan och sen bestämde jag mig för vilka glasögon jag nu ska beställa. Sen traskade jag på stan och spanade och köpte några klappar. Nu är jag hemma och har suttit och slappat i soffan någon timma, fick ta smärtstillande när jag kom hem. Så nu sitter jag här helt däckad, snurrig och lite smått illamående. Helt bortdomnad från verkligheten. Jag blir som i en dimma ibland när jag tar mina piller. Vissa gånger märker jag ingenting alls och andra så blir jag helt drogad. Har fortfarande ont, men vill inte ta mer tabletter för då kommer illamåendet bli mycket värre och jag kommer helt tappa kontrollen på min kropp. Dvs gå in i dörrkarmar, snubbla och inte se vad som händer på tvn. I sånna här lägen vet jag inte vad som är bäst, ha ont eller bli så drogad så jag inte fattar något? Jag känner mig en smula ledsen, jag bar inte mycket på stan.. Men jag vet att det inte spelar någon större roll om det är en eller tre påsar jag bär. Det räcker att jag bär. I sånna här fall förstår jag lite bättre varför jag är sjukskriven. Vissa dagar kan det vara svårt att förstå. Jag har alltid ont, varje dag, varje minut. Men ibland när det är en bra dag så glömmer man att man har ont, man är så van vid det. Att ha huvudvärk och nacksmärtor är inget ovanligt för mig. Vid de där bra dagarna, som tyvärr varit allt för få på sistone, så glömmer jag att jag har så stora problem. Kanske är det mitt sätt att handskas med vardagen? Att glömma så jag orkar mera? Vad vet jag...

Falukorven ligger och tinar på köksbänken, men jag vet inte hur jag ska orka skiva upp den... Hur jag ska orka laga mat? Känns mest som att jag ska skära av mig fingrarna om jag börjar skiva upp den.... får nog bli falukorv i ugn... då behöver jag inte skära lika mycket.. Kanske bara blir en nagel jag råkar skära av då... som så många gånger förr...

Jag skulle vilja skriva massor om hur det känns just nu. Men min kropp orkar inte.
Huvudvärken bara växer och växer för varje bokstav jag trycker ned...

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för ditt "uppiggande" sms..

Jag älskar dig oxå.
Önskar att vi båda två mådde bättre, mycket bättre!
*suck*