Då var man gräsänkling då..

Som vanligt tyckte jag det skulle bli lite roligt att M skulle åka till Sälen med en hel drös med folk. Jag valde själv att inte följa med, kände inte att orken fanns där. Men sen som vanligt när man nu sitter här hemma själv så känns det så ofantligt toooooomt. Konstigt det där, jag kan se fram emot att han ska åka bort. Så jag kan mysa hela helgen själv, men när han väl har åkt så ångrar jag mig jämt tvärt. Då känns inte den där mysigheten så mysig längre utan mera ensamt och öde. Konstig man är!

Snön bara yr ner från himlen och det blir bara ett tjockare och tjockare lager på marken. Det är så enormt vackert här ute på vintern! Ser sagolikt ut tycker jag, och denna vinter känns inte lika mörk eftersom vi nu har en del trädgårdsbelysning! Det lyser upp i vinter mörkret. Fast snön gör en heeel del!

Var ute nån timma med Zimba förut, han älskar snön! Kastade snö bollar och lekte och han stod på huvudet och rullade runt! Många glada skratt blev det, här är sötnosen . . .