Dagen imorse känns som gårdagen igår. Jag vet varken ut eller in. Har tappat tids uppfattningen och verklighets synen. Jag har gått in i en dimma av mig själv, all min tankeverksamhet är lagd på en enda sak. Dagens möte hos arbetsspykologen. Jag var där i lite mer än två timmar. Om jag max klarar en timma av koncentration så kan ni ju förstå om jag är slut nu. Vi gick igenom 9 sidor sammanställd information om hur det har gått för mig med alla resultat och så. Det var krävande och nu känner jag mig helt avtrubbad från verkligheten. Vi har just ätit middag här hemma och om ca en timma kommer M & T på glögg mys. Jag är slut och helt borttappad men jag satte mig här för att skriva av mig lite. Alla de känslor som bubblar och puttrar där inne brukar lugna sig ett slag när jag skriver. Det blir som ett slags djupt andetag för mig, jag pustar ut och vet att jag inte kommer att glömma alla de känslor och tankar jag har just nu. Det hjälper mig även att slappna av. Fast ibland, som idag, då när jag känner en hel drös med olika känslor, är det svårt att sätta ord på vad det är jag känner exagt. Jag vet inte vad jag känner, men det värker i mig. Inte i nacken utan i själen. En rastlös värk som gör att jag vill gråta tyst varje minut men jag är för slut för att orka ens det. Och vad gör väl det om jag gråter eller inte? Verkligheten blir inte bättre för det. Ibland är det bra att gråta. Men ibland tycker jag man kan klara sig utan det också. Fast just nu, skulle jag nog vilja fälla någon enstaka tår, bara för att lätta på trycket lite grann. Men ingen tår kommer för någonstans i mig så förskjuter jag dem, tårarna. Skulle en tår komma nu vet jag också att det lätt glider över till ett helt regn av tårar och det orkar jag inte med nu. Vi ska ha besök och jag ser fram emot det med värme. Saker som man tycker om att göra är medicin för själen och det kan också väl behövas mycket sånt just nu.
Så nu ska jag gå och byta om och mysa till det lite här hemma så jag kommer i rätt stämning. För förhoppningsvis har jag laddat ur en del nu så jag kan komma tillbaka till världen ni andra lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar