Okej! Nu börjar kampen för att orka! Nu ska jag kicka igång kroppen även om det krävs startgas, elkablar, kickstartare och en stor knuff i baken! Jag bara SKA. Vägrar. Lyssna. Mer. På. Trötthet. 

Dags för Argi+ sen tända i kaminen (för mys faktor känslan) på med stereon och favorit låtar. NU SKA JAG BANNE MIG TRÄNA!!!!!!! 

Jag är så trött. Jag bara är så himla trött. Igår trodde jag jag kunde krypa ihop och gömma mig lite överallt och somna i ett år eller två.

Jag hade glömt att det var M som skulle lämna Vigge på dagis idag. När jag blev påmind om det igår kväll infall sig en total euforisk känsla av att tio stenar som föll från mina axlar! Jag slapp orka... Imorse vaknade jag klockan tio. Välbehövligt.

Har nyss varit ute med hunden. Strax dags för lunch. Har möte idag kl 13.30 men håller på och försöker omboka det. Känns så tungt att ta sig iväg idag. Jag har ingen aning om vad jag ska säga ändå... Allt är så ut och in. 

Ikväll ska jag efter lång tid gå på massage. Har behövt det länge nu men efter en tid är jag så spänd och öm att det liksom blir bäst att inte röra alls. Känns så i alla fall men jag vet att det är bättre att släppa på låsningarna ändå. 

Vill träna, o så jag vill och behöver träna. Jag är bara så slut att ta mig iväg är världens projekt som känns typ omöjligt just nu. Måste gå på ett pass för att kicka igång mig. Men just denna vecka är jag bokad när de passen jag vill gå är! Min träning behövs både fysiskt och psykiskt. Just nu tror jag det är enda sättet att få min hjärna att återhämta sig. Jag måste bara ta mig dit!!!

Nu sitter jag i träningskläder hemma, hade tänkt försöka mig på ett pass. Men... Kroppen drar bara mer å mer åt snooza i fåtöljen hållet..

Vi får se hur denna dagen blir.

Efter att farmor kommit imorse och lämnat Ludvig på dagis kröp jag ner och skulle vila lite. Tror känslan av dödstrött imorse stämde för jag vaknade nu..... Dags för lunch! 

Det var mer än välbehövligt. Äntligen har det sprängande huvudvärken från igår släppt. Den ville inte ge sig igår, vad jag än gjorde. Feber frossa känslan verkar också ha lugnat sig. Puh! 

Inte så konstigt kroppen reagerar på allt som händer. Gårdagen måste bara smälta in lite mer innan jag kan berätta om den. Det var mycket att ta in och det blir lätt väldigt rörigt.

Nu blir det brunch!!

Så imorgon var det dags. Insåg just för nån dag sen att jag kommer ju få besöka det nya "ståtliga" Rättscentrum ! Trög tänkta jag tänkte ju inte på det... Jag säger bara, vilken tur att jag kom på det innan!! Tänk om jag gått till gamla tingsrättens lokaler och stått där och väntat... Huuu!!!

Vill skriva och berätta om mötet på Pauluns idag. Kanske ny arbetsträningsplats på gång, vet inte än.

Idag blev det äntligen lite pyssel hemma. Som jag längtat men inte orkat. Idag när jag inte kunde vila bestämde jag mig för att i alla fall göra nått kul! Så här blev det... 

Och så fick ljungen en ny "kruka"...

Lite trött mossa men det funkar!

Tror jag omedvetet börjat bli påverkad inför morgon dagen. Fick ont i magen på eftermiddagen, började må illa för någon timma sen. Är nu helt matt bara. Fast det var jag i och för sig tidigt idag.. Lite sömn och ingen vila märks tydligt. Hur som, känner jag mig helt lugn och bara oberörd inför imorgon. Rycker på axlarna och tänker, nu är Nu, imorgon är imorgon så varför oroa sig nu? Det är bortkastad energi. 

Men ändå verkar det vara nått som stör kroppen..

Vi får se imorgon!

En kopp kaffe (som för övrigt smakar pyton..) och några ljus.... Idag gungar min värld. Vet inte vad det är men jag kan inte riktigt fästa blicken. Känner mig yr och nacken värker. Huvudet med. 

Själv hemma idag och natt. Älskling på kurs i Sthlm och kommer hem onsdag kväll. Första gången någonsin som jag ska sova själv med min son. Knäppt.. Han närmar sig två års dagen och vi har inte varit ensamma än men det är först nu jag känner mig trygg i det. Att klara av en natt ensam. Ludvig kan gå själv nu så jag behöver inte bära. Eller för den delen vyssja till sömns i famnen. Det är den stora skillnaden. Plus att han går på dagis, alltså är jag inte hemma själv med honom hela dagarna heller. Jag kan få min vila i lugn och ro. 

Mötet hos arbetsterapeuten var bra. Hon suckade mer än jag över myndigheters taktfulla sätt... Hehe! Om jag skulle välja ut någon inom vården som hjälpt mig mycket. Är det denna fantastiska människa! Hon är toppen på sitt jobb och alla vi som har turen att träffa henne känner så.

Nu ska jag gå och tända lite lampor... Börjar bli mörkt med bara lite ljus. Vill sätta upp stjärnor i fönstren nu!! Men har nån känsla av fuskare om man gör det innan helgen.. Daah! Det är väl bara att göra! Eller?

Pang!

Och vardagen kom tillbaka med en stor käftsmäll. 

Så känns det. Redan igår kväll började det smyga sig på när jag smsade två vänner om deras personnummer. Vilket jag ska ange som vittnesuppgifter till advokaten. Ifall det går så långt och de behöver kallas som vittnen. Det drog igång känslor. 

Plötsligt var allt tillbaka och så verkligt. Härom kvällen landade det inom mig att mommo och moffe verkligen ska separera och flytta isär. Aldrig mer kommer jag kliva in genom dörren i deras hem. Hur sjukt det än låter och hur fel det än må varar att skriva så känns det som vi sorterar upp deras dödsbo redan nu. Att man tar farväl av något som betyder så mycket trots allt. Tung suck. Hur som så vet jag att detta är det bästa för alla inblandade. Kanske kan även mamma få det lite lättare sen. Jag hoppas och tror så.

Allt med de muntliga förhandlingarna stormar på. Det kändes bra efter telefonmötet med advokaten. Ja så bra det kan kännas i ett sådant läge men jag tror och litar på denna advokat! På nått vis har det inte sjunkit in bara. Att vi snart är där, det har varit så långt borta. Men plötsligt imorse så var det ju bara en vecka kvar. Då blev det verkligt. Det kändes i magen på ett helt annat sätt.

Tänker på syster varje dag. Önskar jämt jag orkade mer! Kunde vara där!

Efter en riktigt dålig natts sömn och rubbade dags rutiner är jag helt ur gängorna. Känslomässigt i obalans. Så totalt matt! Dåsig. Ständigt törstig, vad nu det beror på..! Mitt hår och min hy har slagit bakut med. Jag tror hela min kropp ropar efter semester. Jag längtar efter den långa jul ledigheten! Ååå vad jag längtar..

Ingen arbetsträning idag, orkar inte skriva varför. Ingen arbetsträning imorgon för då ska jag träffa arbetsterapeuten. Nästa vecka är det tingsrätten så ingen arbetsträning då heller. Känns så där på ett sätt men samtidigt med allt som händer och nu försäkringskassans nya idé/krav/plan på en arbetsförmåge bedömmning så är det kanske läge att avsluta Aspholmens wellnessclub?

Ja det ska jag också berätta om men det får bli nästa gång. Nu ska jag gå och sniffa lite på min son, få lite varm fysisk kärlek. Sen blir det nog ett stort glas aloe vera! Och en stund senare lite kaffe.

Jag hoppas mina vänner ni orkar läsa min blogg även om den nu är rätt trist och dyster! Visst är livet förbannat tungt emellanåt, kanske lite väl mycket nu men jag älskar ändå allt. Ser ändå allt som det bästa tänkbara eftersom det som sker det sker. Detta är ju livets skola och jag får lära mig så mycket på vägen! Även om det inte alltid är favoritämnen för stunden. Men hey! Alla hade väl ämnen i skolan man inte gillade?

Mitt i allt uppstyrt kaos just nu har vi fått avnjuta en perfekt helg för oss. Välbehövlig och alldeles perfekt. 

Sitter här på söndags kvällen, väntar på att liten ska somna in djupare. Han har mycket att bearbeta efter vi varit på dopfest i kyrkan! När han döptes förra året fick han en dop droppe i glas som hängdes i kyrkan. Idag var det dags att få den, tillsammans med alla andra som döptes den hösten. Det var först samling i kyrkan, eller gudstjänst kanske det heter..? Efter det gick alla, vi var många! Till församlingshemmet och bjöds på snittar och bubbel, tårta och kaffe och fiskedamm! Det var full fart med alla barn men himla mysigt och riktigt fint ordnat. 

För övrigt har vi pysslat hemma. Igår lagade vi staketet som revs lite när vi hade en grävare här i veckan. Vi tog bort gammal asfalt. Vi var ute hela dagen och hade fika paus med varm saft och kaffe. På kvällen kom saknade vänner över på en kopp te och vips så hade klockan blivit mycket mer än man trott..

Idag blev det morgonpromenad hela familjen i skogsspåret innan frukost. Kurr!!! sa min mage.. Men vilken mysig kylig start på dagen när solen steg upp. 

Nu snusar min lilla älskling så gott. Upp och ner, bakofram, utan kudde och på täcket men han sover. Jag ska gå ner och kika på solsidan och bara njuta. Av att min fina lilla son är så fin! Hur tuff start han och jag än hade så njuter jag extra mycket varje gång jag får en sån där underbart varm känsla av Du är det finaste som finns.. Du är så perfekt, varenda liten bit av dig.. Jag hoppas jag alltid får följa dig.. Då stannar allt. Och jag bara njuter.