Jag hade glömt att det var M som skulle lämna Vigge på dagis idag. När jag blev påmind om det igår kväll infall sig en total euforisk känsla av att tio stenar som föll från mina axlar! Jag slapp orka... Imorse vaknade jag klockan tio. Välbehövligt.
Har nyss varit ute med hunden. Strax dags för lunch. Har möte idag kl 13.30 men håller på och försöker omboka det. Känns så tungt att ta sig iväg idag. Jag har ingen aning om vad jag ska säga ändå... Allt är så ut och in.
Ikväll ska jag efter lång tid gå på massage. Har behövt det länge nu men efter en tid är jag så spänd och öm att det liksom blir bäst att inte röra alls. Känns så i alla fall men jag vet att det är bättre att släppa på låsningarna ändå.
Vill träna, o så jag vill och behöver träna. Jag är bara så slut att ta mig iväg är världens projekt som känns typ omöjligt just nu. Måste gå på ett pass för att kicka igång mig. Men just denna vecka är jag bokad när de passen jag vill gå är! Min träning behövs både fysiskt och psykiskt. Just nu tror jag det är enda sättet att få min hjärna att återhämta sig. Jag måste bara ta mig dit!!!
Nu sitter jag i träningskläder hemma, hade tänkt försöka mig på ett pass. Men... Kroppen drar bara mer å mer åt snooza i fåtöljen hållet..
Vi får se hur denna dagen blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar