Pang!

Och vardagen kom tillbaka med en stor käftsmäll. 

Så känns det. Redan igår kväll började det smyga sig på när jag smsade två vänner om deras personnummer. Vilket jag ska ange som vittnesuppgifter till advokaten. Ifall det går så långt och de behöver kallas som vittnen. Det drog igång känslor. 

Plötsligt var allt tillbaka och så verkligt. Härom kvällen landade det inom mig att mommo och moffe verkligen ska separera och flytta isär. Aldrig mer kommer jag kliva in genom dörren i deras hem. Hur sjukt det än låter och hur fel det än må varar att skriva så känns det som vi sorterar upp deras dödsbo redan nu. Att man tar farväl av något som betyder så mycket trots allt. Tung suck. Hur som så vet jag att detta är det bästa för alla inblandade. Kanske kan även mamma få det lite lättare sen. Jag hoppas och tror så.

Allt med de muntliga förhandlingarna stormar på. Det kändes bra efter telefonmötet med advokaten. Ja så bra det kan kännas i ett sådant läge men jag tror och litar på denna advokat! På nått vis har det inte sjunkit in bara. Att vi snart är där, det har varit så långt borta. Men plötsligt imorse så var det ju bara en vecka kvar. Då blev det verkligt. Det kändes i magen på ett helt annat sätt.

Tänker på syster varje dag. Önskar jämt jag orkade mer! Kunde vara där!

Efter en riktigt dålig natts sömn och rubbade dags rutiner är jag helt ur gängorna. Känslomässigt i obalans. Så totalt matt! Dåsig. Ständigt törstig, vad nu det beror på..! Mitt hår och min hy har slagit bakut med. Jag tror hela min kropp ropar efter semester. Jag längtar efter den långa jul ledigheten! Ååå vad jag längtar..

Ingen arbetsträning idag, orkar inte skriva varför. Ingen arbetsträning imorgon för då ska jag träffa arbetsterapeuten. Nästa vecka är det tingsrätten så ingen arbetsträning då heller. Känns så där på ett sätt men samtidigt med allt som händer och nu försäkringskassans nya idé/krav/plan på en arbetsförmåge bedömmning så är det kanske läge att avsluta Aspholmens wellnessclub?

Ja det ska jag också berätta om men det får bli nästa gång. Nu ska jag gå och sniffa lite på min son, få lite varm fysisk kärlek. Sen blir det nog ett stort glas aloe vera! Och en stund senare lite kaffe.

Jag hoppas mina vänner ni orkar läsa min blogg även om den nu är rätt trist och dyster! Visst är livet förbannat tungt emellanåt, kanske lite väl mycket nu men jag älskar ändå allt. Ser ändå allt som det bästa tänkbara eftersom det som sker det sker. Detta är ju livets skola och jag får lära mig så mycket på vägen! Även om det inte alltid är favoritämnen för stunden. Men hey! Alla hade väl ämnen i skolan man inte gillade?