Vad gör man när klockan är 03.28 och man inte somnat än..? Det känns långt till morgonen när man inte kan sova men samtidigt kort när man inte vill något hellre än att sova.

Nacken skriker av värk. Piller efter piller men inget ville hjälpa just nu. Bara att acceptera.

Så mycket som ska kluras ut i livet just nu. Mötet i fredags gick bra på det viset att handläggaren förstod och var så behjälplig hon kunde men det kommer ta några veckor till innan det lugnat sig lite. Sen är det bara att försöka inse och acceptera att det kommer ta betydligt längre tid än så innan det blir något lugn och ro i livet med myndigheter som chef.

Jag vill ha en ny blogg... Ny adress som är bättre, lättare, mer passande. Så det skulle kännas mer matchande liksom, med mig! Tips?

De senaste månaderna har jag drömt så intensivt om att få resa. Att få åka på en weekend till något varmare ställe och bara få njuta, andas, känna mig lite fri! Ååå som jag drömmer om det... Så om någon vet var man typ kan tävla om en resa till värmen, please let me know!! Eller anmäl mig!!

Nehe.. Snart är klockan fyra.... Morgontimmar. Jag ska vara på arbetsträningen kl 09.00.... Hm... Och är påsk pysseldag då (idag!) och som jag sett fram emot det, eller gör! Men ärligt, känns ju otroligt om jag skulle orka med det idag. Efter denna natt.. Ingen smärtlindring än och noll sömn. Ett piller till och sen borde min kropp sova men då vaknar den nog inte klockan sju när klockan vill väcka en.... Ska man vara vaken tills dess istället eller?

Strax åka på möte med försäkringskassan. Jag har en lång lista med frågor. Olika scenarion som kan bli och vad händer då osv. 

Nacken värker som tusan, vädret gör sitt men mycket annat också. Jag hade hoppats på lite sol idag för att höja endorfin nivån en smula men den kanske dyker upp imorgon! Istället får vi mysa till det med att tända i kaminen tror jag! 

Jag hoppas det ska komma något vettigt ur mötet nu. Jag vill ladda om och få en tydlig och vettig väg att gå! Håll tummar!

Ikväll blir det efterlängtat fredagsmys med familjen Dahlström. Det blir perfekt oavsett hur mötet går! :)

Ibland känns det som oturen aldrig tar slut.. Eller är det jag själv som ständigt utsätter mig för den? Jag tvivlar på ödet, slumpen och sånt just nu. 

Första dagen på arbetsträningen idag ska det vara. Hade den sämsta natten på länge så att se klockan närma sig 06.00 och senare 07.00 var bara stressande. Kroppen skrek av olika besvär.

Happ, mannen åkte till jobbet, efter vi dividerat lite om han skulle varit hemma eller inte och hjälp mig. Han har jätte mycket på jobbet just nu så det fick gå före. Det beslutet fick vi häva någon timma senare och han fick komma hem och ta över morgon bestyr med sonen samt lämna på dagis. Jag kröp ner i sängen igen. Vaknade nu. Av alarmet.

Dags att pallra sig upp, i något bättre skick. Ta alla möjliga behjälpliga saker och preparat för att komma igång och ta sig till första dagen på arbetsträningen! Om nått, någon timma senare.

Kan det inte bara gå bra nu en stund? Så man kan få ladda om? 

Jag kan gråta för er skull. Jag skulle vilja ta er med på denna struliga resa genom alla år som gått. Låta er se och förstå hur allt gått vägen, eller inte gått vägen.

Jag försöker förklara för er, hålla er uppdaterade om nuvarande situationen. Känner allt för ofta att det inte ens går att förklara vettigt för er så ni hänger med i alla tvära kast och beslut. Det är nästintill omöjligt att hålla nära och kära uppdaterade. Därav denna blogg, men trots denna öppna kanal är det i lägen som dessa ändå omöjligt att förklara vad som sker.

Igår låg jag nästan dubbelvikt i soffan av magont och mådde allmänt pyton. Det var flera år sedan jag sist hade magkatarr, jag har klarat mig bra tack vare aloe veran och min inställning. Nu var det nog dock oundvikligt.. Efter veckor av stress, strul och ständigt ändrade planer klappade kroppen ihop. Jag förstår den och är imponerad den klarade sig så länge. Visar att man lärt sig ett och annat genom åren. 

Så, jag skulle ju vilja förklara men känner hur magen vrider sig det sista bara vid tanken att tänka alla tankar igen.

Jag får försöka en annan dag igen när jag mår bättre. Säger bara kort, efter ett svårt beslut var den senaste planen äntligen bestämd och jag andades ut en smula. Då kom kropps kraschen. 

Sen imorse fick jag mail av min handläggare på Activa, min plan gick återigen i krasch. Det var numera kö till stället jag valt som arbetsprövning. Hur lång kö, vet jag inte än, det väntar jag svar på.. Men min utstuderade lösning försvann och jag måste börja om IGEN verkar det som. 

Jag har kraschat för stunden och min positiva anda har fått sig en rejäl törn men hold on, I'll be back! I always will. 

Det är så rörigt just nu så man vet inte vart man ska börja berätta. Tids nog löser sig allt har man insett med åren. Bara svårt att se lösningarna när man står mitt i smeten.

Besök på en arbetsplats idag ute vid Tysslingen. Trevlig personal och fin omgivning men tyvärr fanns där för lite för mig att göra. Att börja där skulle innebära att mest stå och vänta och ibland svara på frågor om besökare kommer. Tyvärr inte tillräckligt.

På vägen till bilen efter mötet där pratar jag och min handläggare från Activa om platsen och om planerna för mig. Saker han säger gör att jag stannar upp, känner hur nästan sista droppen rinner över, hur jag stannar. Suckar, drar efter andan, samlar mig och ifrågasätter hans utlägg. Han har just sagt, i en konstig ordföljd, att någon arbetsförmågebedömning är det ju inte direkt tal om bla bla bla...

Men hallå?! Det var ju det som var hela syftet med allt vi pratat om de senaste månaderna. Sen mötet på fkassan x antal månader sen, då handläggaren där sa hårt och bestämt att det var i högsta grad dags för en arbetsförmågebedömning nu. Då jag blir utförsäkrad en månad innan min 30 års dag. Då jag efter det skulle vilja, och ha rätt till att få lite lugn och ro i mitt liv. Ett liv som inte styrs av myndigheter! 

Förr hette det sjukpension. Idag heter det sjukersättning. Jag vet jag kan jobba en del, med nått! Inte heltid, absolut inte tyvärr men något vet jag. Denna utredning skulle bara visa vilken nivå (typ x antal timmar i veckan) jag ligger på så att jag skulle få det fastställt och få ersättning godkänd för resten. Den tiden jag inte orkade jobba alltså. Så att jag i slutändan skulle få ut nästan en normal lön. Vilket i sin tur skulle innebära ett helt nytt liv för mig och min familj.

Nu går han och säger att detta typ kanske inte ska ske, eller jo fast nej, eller kanske, han vet inte. När jag ställt mina motfrågor, chockad ( jag trodde mig veta vad vi höll på med..!)  förvånad och uppgiven, så tittar han bort och mumlar några oförklarliga svar. Den känslan var ingen hit.

Ringer mannen i bilen på vägen hem. Ledsen, uppgiven. Frågar om han har tid att lyssna på lite gnäll? Konstaterar, urladdad, att jag ska maila handläggaren på fkassan så fort jag stannat bilen hemma. Be om ett möte bara vi två. Fråga vad tusan är tanken?!

Så ja, det väntar jag svar på nu. Få tid för ett möte.

För att snurra till det lite mer för er som läser, så fick jag sms av tjejen på Verdandi, som jag skulle börjat hos men hon blev ju sjukskriven då. Att hon nu var tillbaka och ville jag börja där så var jag välkommen att komma på besök och prata mer. Jag ska dit imorgon fm..

Dagens snabb lunch

Vad jag alltid har i skafferiet?  Makrill i tomatsås! 

Det är den perfekta snabblunchen när man inser man inte har en färdig matlåda att äta...

Lite bladspenat, romansallad, makrill, ägg, oliver och morots stavar blir man mätt på! Och fort går det att plocka ihop, om man har färdig kokta ägg i kylen! Vilket jag oftast har.. :)

Om en stund ska jag sätta mig ute i solen och vila. Innan dagis hämtning! Solsken och värme är medicin för en värkande kropp. En kopp kaffe i ena handen gör också sitt!

Ha en underbar fredag alla!!

Vad hände? Cancer monster!

Vad har hänt sen sist kan man fråga sig. Jag skulle mer vilja fråga, vad har inte hänt sen sist?

Bloggen fick en paus igen och nu som vanligt är det svårt att veta vart man ska börja.. Jag tror detta får bli ett kort och sammanfattande inlägg. Att försöka uppdatera er på allt, med hela historier skulle ta för lång tid. Vi kör kort och gott!

1. Slutade på Pauluns för ca 6 veckor sen. Skulle börja på Verdandi hos min syster. Samma dag jag åkte hem från Pauluns, ringer min syster när jag vilar hemma, och säger hon har fått cancer. 

2. Min syster har fått cancer, bröstcancer. Resan so far har varit kantig, brokig, upp och ner, knasig, skrämmande, ofattbar och fortfarande overklig.

3. Efter mycket om och men, låång story! Har jag nu lagt ner Verdandi som arbetsträningsplats. Läget är halv akut och jag söker med ljus och lykta efter en ny plats omgående! 

4. För försäkringskassan och Activa gör en arbetsförmågebedömning för mig och det krävs tid! Jag blir utförsäkrad i oktober i år för jag fyller 30. Min ersättning räcker bara dit. Vad som händer sen är ovetandes, läskigt, skrämmande och stressande men allt löser sig alltid. På nått vis!

5. Väntar på datum till tingsrätten för huvudförhandlingar i mitt mål. 

6. Väntar på remiss till öron, näsa, hals för vår son som kanske har problem med polyperna.

7. Nu tar vi mer en annan dag! För nu måste vi byta om från pjamas jag och sonen som är lediga idag! Vi får nämligen besök om en stund! 

Kram på er!