Jag kan gråta för er skull. Jag skulle vilja ta er med på denna struliga resa genom alla år som gått. Låta er se och förstå hur allt gått vägen, eller inte gått vägen.

Jag försöker förklara för er, hålla er uppdaterade om nuvarande situationen. Känner allt för ofta att det inte ens går att förklara vettigt för er så ni hänger med i alla tvära kast och beslut. Det är nästintill omöjligt att hålla nära och kära uppdaterade. Därav denna blogg, men trots denna öppna kanal är det i lägen som dessa ändå omöjligt att förklara vad som sker.

Igår låg jag nästan dubbelvikt i soffan av magont och mådde allmänt pyton. Det var flera år sedan jag sist hade magkatarr, jag har klarat mig bra tack vare aloe veran och min inställning. Nu var det nog dock oundvikligt.. Efter veckor av stress, strul och ständigt ändrade planer klappade kroppen ihop. Jag förstår den och är imponerad den klarade sig så länge. Visar att man lärt sig ett och annat genom åren. 

Så, jag skulle ju vilja förklara men känner hur magen vrider sig det sista bara vid tanken att tänka alla tankar igen.

Jag får försöka en annan dag igen när jag mår bättre. Säger bara kort, efter ett svårt beslut var den senaste planen äntligen bestämd och jag andades ut en smula. Då kom kropps kraschen. 

Sen imorse fick jag mail av min handläggare på Activa, min plan gick återigen i krasch. Det var numera kö till stället jag valt som arbetsprövning. Hur lång kö, vet jag inte än, det väntar jag svar på.. Men min utstuderade lösning försvann och jag måste börja om IGEN verkar det som. 

Jag har kraschat för stunden och min positiva anda har fått sig en rejäl törn men hold on, I'll be back! I always will.