Vilken härlig dag! Tog en promenad i förmiddags och senare på eftermiddagen var jag bara tvungen att gå ut igen. 11 grader varmt i skuggan har vi nu och snön smälter fort bort! Det lilla som är kvar..! Tjoho! Snödropparna tittar åter upp ur backen nu, dom finns här och där! Påskliljorna jag satte i höstas som lökar börjar växa sig uppåt ur jorden en bra bit nu. När jag var ute nu på eftermiddagen såg jag fjärilar! Förstår ni, fjärilar! Då är det vår! Fast än har jag inte sett någon tussilago... Då ÄR det vår för mig.
Ryggen är lika eländig fortfarande, men finns alltid de som har det värre. Nacken är som den är, sur och grinig. Själen börjar andas normalt och djupare andetag för varje dag som går. Allt är inte frid och fröjd men det är i alla fall frid. Just nu.
Denna veckan är Kalas veckan och idag är det kalas hos M´s farmor som fyller 80 år! Väntar på att älsklingarna ska komma hem sen ska jag och älskling 1 åka till Hovsta och ropa Grattis! medans älskling 2 får vara hemma och vara hund så mycket han vill efter en dag på dagis... Stackarn brukar vara helt slut! Åter till kalas veckan då, den började i söndags, fast egentligen smyg började den redan den 16 mars då en liten W fyllde 1 år. Sötnosen! I söndags var det nästa barn som fyllde, i måndags fyllde grannen, ( tisdags var det några vänner som bjöd M och mig på middag för han fyller ju snart.. ) ikväll är det M´s farmor, imorgon, torsdag fyller M´s storebror J och hans sambo S år. Båda på samma dag! Snacka om bra val av partner! Sen avslutas veckan med att min Älskling fyller 25 år på lördag! Kalas kalas kalas!
Nu ska jag gå och vila en liten stund till eller om jag ska göra mig klar först kanske... Jag halv sov ju i solen ute i alla fall så lite kan man ju anse att det är vila. Fast jag har ingen lust att sminka mig för det är så jobbigt för armarna/nacken . . . Vacker utan spakel finns det ju en låt som heter men jag vette tusan om jag känner mig vacker då... ;)
En annan sak, en ny funnen vän som bor alldeeeles för långt borta har äntligen fått komma på sina första besök till rehab den här veckan. Jag tänker mycket på henne och allt detta drar upp känslor och tankar hos mig själv. Hon blev skadad i oktober förra året och är alltså ganska "nyskadad" och har redan fått komma till rehab. Jag unnar verkligen henne och alla andra det så klart! Men det är också klart att jag undrar om mitt liv hade sett annorlunda ut om jag hade fått rätt hjälp i början... Vad nu rätt hjälp är! Det vet inte ens jag. Men jag vet hur man funderar, grubblar och tänker! Jag hoppas vi kan ses och dela tankar och känslor tillsammans. Du betyder mycket för mig nu och jag vet att jag betyder mycket för dig. Solen lyser idag för oss alla som kämpar! Det har jag bestämt! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar