torsdag 16 april 2009

Lonley

Idag är en mindre rolig dag, gårdagen var likadan. Alla är upptagna med jobb eller plugg. Det kan jag ju förstå för det är ju det man ska göra i livet. Inte gå hemma varje dag. Nu är jag sjukskriven så jag går ju hemma för en anledning, det är inte för jag är lat. Jag vill inget hellre än att jobba men jag klarar inte det. Varför kan inte kroppen orka det Jag Vill? Ibland känns livet extra tufft. Det vore roligt att få känna en gemenskap med kanske arbetskamrater eller studie vänner. Att känna sig duktig på någonting, att folk kom till mig för att be om råd om något jag kunde. Att känna sig behövd. Många tänker nog att det är väl bara att jag gör någonting då, så jag slipper sitta hemma själv. Ja men vad? Jag orkar inte vad som helst, jag är ju sjukskriven av en anledning, en skada. Min kropp klarar inte allt, min ekonomi tillåter inte allt heller. Jag önskar jag kunde se en framtid, visst har jag en. Jag har en sambo och en hund och många goda vänner, men mer då? Jag själv då? Jag, Petra, individen med Egna behov. Jag hade en framtid förr, en som jag hade tänkt ut och drömde om. Nu kommer den inte att uppfyllas så jag måste hitta en ny framtid med nya drömmar. Och det ska jag. Jag är bara inte där än. För att komma dit måste jag lära mig mer om mitt nya jag. Vad jag klarar och inte klarar så jag vet var jag ska leta efter nya drömmar. Det kanske verkar enkelt för er, Det är bara att försöka.. , Nej det är inte det. Det är så mycket mer än så.

Huvudvärken är envis som synden och vill inte ge sig. Alla ljud och ljus blir bara värre och värre ju längre dagen går. Värken gör mig galen när jag vaknar på morgnarna, efter en natt där jag vrider och vänder på mig pga smärta.. Livet är inte alltid roligt men jag är fortfarande tacksam för allt det här. Konstigt nog, ibland önskar jag att jag skulle bli som förr, Förbannad på skiten. Men nej, suck och elände så är jag ändå tacksam. Även fast jag så klart kan bli väldigt väldigt ledsen. Men när något tragiskt drabbar dig, något som faktiskt förstör ditt liv först, så ser du saker och ting på ett annat sätt. Precis som alla klyschor i filmerna.

3 kommentarer:

Majs sa...

Håller fortfarande alla mina 2 tummar för att allt ska bli bra med dig en dag =) Kram / Majs

Anonym sa...

Tänker på dig vännen!!! Önskar vi kan ses snart, iaf i sommar, innan dess finns det nog inte tid tyvärr. Men snart är sommaren här o då kommer jag gärna o hälsar på!! Kramar Anns

Trin sa...

Kramis till dej gumman. Du finns alltid i mina tankar!