Neuropsykolog

Idag var jag på mitt första möte med neuropsykologen på Öppenvårdsteamet. Han var trevlig och verkade väldigt kunnig, i mina ögon en Gud med tanke på all efterlängtad information han gav mig. I flera år har jag gått och tänkt och funderat över varför jag är som jag är. Detta var alltså inget möte där vi disskuterade hur jag mår i psykisk mening, utan detta var ett möte om hur hjärnan fungerar. Om jag har fått en hjärnskada eller ej och vad som händer i så fall. Hur allt fungerar. Ett möte som jag ville ha för att jag ska få reda på vad som är fel och så jag då kan börja bearbeta min kognitiva skada och komma vidare i livet. Det var ett väldigt väldigt viktigt möte för mig personligen och jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag känner mig nu. När jag kom hem från USÖ kände jag mig nästan euforisk. Givetvis kommer dagens möte även att göra mig ledsen, med tanke på allt vi pratade om. Det tänker jag inte skriva nu för jag känner att det inte finns ork till det. Jag fick så mycket information som jag vill dela med mig av, och det ska jag. Inte idag bara. Nu tar jag kväller och stänger ner min hjärnverksamhet en aning.

Tack för alla kommentarer på senaste inlägget. Det är Ni som gör att man orkar mera. Det är Ni som genom era tankar och ord, visar att ni bryr Er. Blir glad av alla kommentarer, liten som stor. Ett ord som två. Skriv bara ditt namn. Jag uppskattar allt!