Drömmar som aldrig dör ut

Sitter här och väntar på något, som vanligt, M tycker inte jag bara ska vänta på allting. Det tycker inte jag heller men jag vet inte hur jag ska göra för att inte vänta på någonting, när det egentligen är precis det jag gör? Klurigt värre, vi låg och små filosoferade innan vi skulle sova igår. Dock var vi båda trötta så jag vet inte om det var så vettigt.. men jag har hela tiden känslan av att jag väntar på allt, utredningar och svar. Så jag vet hur jag kan bygga upp min framtid, så jag vet om jag kommer jobba något, vilket jag helt tar för givet..! Ja, hur min vardag kommer att se ut. Visst har jag en vardag idag med, men den är så lång, ensam och utdragen. Jag bara väntar på att livet ska komma tillbaka. Konstigt låter det kanske, men det känns så. Visst känner jag att jag lever nu med, men det är som i slow motion allting. Jag bara svävar med i min mörka dimma. Jag vill veta vad jag gör nästa vecka, månaden efter det osv. Jag vill kunna planera om jag ska utbilda mig till någonting, familje planer och ja allt där till. Jag drömmer fortfarande om att jobba utomlands, jag drömmer mig väldigt ofta bort till den korta tiden i USA. Något har etsat sig fast inom mig, precis så som jag visste innan jag for till landet långt borta över Atlanten. Många kanske tycker det är fånigt att drömma om USA, men visst döm mig då för det. Jag har ändå vetat sen jag var liten att det var ett land jag ville till. Jag älskar språket, men har tappat mycket på sista tiden.. *tråkigt* Jag minns en kväll för länge länge sen, vi bodde då fortfarande i Hovsta. Jag hade mitt rum med gröna och gula tapeter, vet precis hur sängen och tv´n stod och att jag låg där för mig själv och drömde om USA när jag såg ett program om Gated Community. Det var så annorlunda och häftigt tyckte jag. Det var hela bostads områden omgivna av höga staket och vakter släppte in och ut folk. Jag tyckte det verkade väldigt smart att bo så, kunna känna sig trygg hela tiden osv. Idag kanske jag inte alltid tycker det är det bästa alternativet, men jag glömmer aldrig den kvällen. När jag sen åkte till USA och efter lite om och men hamnade hos familjen Johnson i Boca Raton. Vart jag helt häpen och glad när jag såg hur de bodde! Just så som jag sett på tv´n för flera år sen. Ja.. nu var det ju inte just det som fick mig att fastna i USA träsket, alltihopa gjorde mig frälst och för första gången i hela mitt liv kände jag mig hemma och hel på något Vääldigt konstigt vis. Det låter så knäppt att säga så, men jag vet precis hur det kändes och jag saknar det så. Det var säkerligen även en blandning av att allt var nytt, annorlunda och att jag inte satt hemma i trista Sverige just då.. Men ja.. drömmar är drömmar och får så förbli!

En annan sak jag väntar på är provsvaren som borde komma nu! Tycker att väntan är lång.. Jag vill veta om jag är allergisk eller inte, men jag är lite nervös eftersom jag vaknar snorig och ögonen rinner.... linserna är inte heller som de ska. Men! kan ju bero på annat också...
Ska nog snart gå och pyssla lite, håller på att måla en Välkomst skylt till oss.. I eftermiddag ska jag träffa U, mysigt! Nej.. nu får jag försöka slita mig från datorn och alla drömmar jag nu åter väckt till liv... Suck... Hoppas inte hela dagen blir förstörd!

And by the way!! =) Jag har tydligen namndag idag, fick ett grattis sms av min mor förut! =)