En liten promenad..

Har just lagt mig i soffan efter en promenad förbi vårdcentralen och en snabbis in på coop. Tycker inte det var mycket gjort men nu ligger man här vimmel kantig och värken bråkar med en som tusan!

Funderar om det blivit sån skillnad bara för att parvel är tyngre och då alltså blir ju barnvagnen också tyngre.. Plus en skötväska och sen på vägen hem jordgubbar, bregott och bananer i korgen under vagnen. Tungt var det i alla fall! Fast i och för sig var det tungt från start så kanske bara är en sån där sämre dag..? Ja inte vet jag och egentligen behöver vi ju inte spekulera. Det är ju som det är!

Nästa vecka får M äntligen semester!! Tjooo vad jag längtar!! Egentligen skulle han ju börjat semestern denna vecka men på grund av strul på jobbet fick han visst jobba lite till. Så jag, parvel å dwayne längtar!!

Till hösten får vi lägga upp en ny planering om hur vi ska lösa tillvaron. Lutar åt att min mamma kommer en dag i veckan och M den andra dagen, eller eventuellt att han bara tar halv dag. På semestern får vi klura lite och se hur det vidareutvecklas för mig. Tyvärr har det ju gått neråt de senaste veckorna men vi kan ju alltid hoppas att det vänder! ( fast man vet ju sanningen... Parvel blir bara tyngre och tyngre... ).

Undra hur vi ska spendera resten av dagen? Vill åka till Ikea en sväng och har sen lite produkter jag ska lämna till en vän ikväll. Ja jag fortsätter med att ligga här i soffan så länge parvel är nöjd i baby gymmet. Sen tar vi en timme i taget! Så vi klarar oss själva ända tills pappa M kommer hem någon gång runt sex tiden hoppas vi!

Mys dag på landet

Just nu sitter jag här på landet hos svärmor och myser i solen. Kaffet och bullen är nyss intagna och lille parvel sover gott i skuggan. Dwayne springer runt på gården och lever loppan med sin kompis Nala. Härliga hund liv på landet! Ja, jag själv har det ganska härligt också.. Skönt med en lite bättre dag!

God morgon!

Lyckades sova rätt bra i natt ändå, ljuvligt!! Känner mig ändå ganska pigg idag. Ja vissa delar av kroppen dvs.

Klockan är nu snart halv tio och efter att jag lyft upp parvel ur sängen och burit ner honom till vardagsrummet och myst en liten stund ihop. Ligger han nu och viftar i babygymmet tills det snart är dags för frukost. Mina armar är redan överkokt spaghetti.. Hallå? Redan!!! Morr..

Ibland blir jag bara så arg på denna kropp! Måste det bara bråkas hela tiden? Jag kunde förr gå och fundera om jag verkligen har en skada eller inte. Trodde att alla människor har det likadant som jag, med värk och svårt att göra vissa saker utan att få mer ont och så. Trodde liksom jag bara var lat och typ inbillade mig.. Ja, vi kan ju säga att tider som denna då inser man bittert att man har en skada helt enkelt. Det går liksom inte att förneka då. Så nu vet vi det! (för stunden tills jag förtränger det lite igen..)

Midsommar helgen var bara bra! Mys hela midsommar dagen hemma med min lilla familj. Vi tog en lång promenad och lekte ute på altanen i skuggan. På kvällen var det grillning hos vänner och mys till sent på natten. Lördagen var vi och hälsade på mina föräldrar och svärisarna som spenderade midsommar i Boo. Alltid mysigt! Och på kvällen avslutade jag det med en tjejkväll (utan barn) med två av mina nära vänner. Så helgen var super men som sagt det tar ju på krafterna med så mycket inbokat.

Nu börjar liten tröttna så nu är det dags för frukost!!

Parvel ligger och spanar på blommorna på altanen! (bilden är från i torsdags)

Idag har varit en tung dag. Är det sviterna efter midsommar helgen som känns än? Eller är det bara så att den extra ökade värken sitter i sen förra veckan än? Eller var det till och med två veckor sen det blev så här.. Jag minns inte. Känner bara hur tungt livet i min kropp är just nu. Önskar det vore lite lättare, bara lite just nu..

Utöver den högre mängden av värk sen parvel kom har de senaste veckorna stigit ytterligare lite. Är det på grund av att han är ännu tyngre nu? Min lilla son.

Tabletter hit och dit. Ibland hjälper dem lite och ibland inte alls. Som nu.

Dags att försöka sova, om det går med denna inferno huvudvärk.

Hemma efter tjejträffen

(Har råkat redigera detta inlägg så tid och datum stämmer inte med det som är angivet...)

Dooh... Över trött och (glatt) överkörd känner jag mig nu. Tur mobil blogg funkar för att ens orka trycka på On knappen på datorn och sätta mig vid ett skrivbord känns övermäktigt just nu.. Ändå bloggar jag! Knäppt va? Fast från mobilen som jag nu lagt mig i soffan med, bland alla kuddar uppfiffade perfekt för min lilla nacke.

Borde vila, eller ska vila, men behöver varva ner lite först. Blogga av mig lite eller bara få tänka igenom vad vi pratade om denna gång. Alltid så intressant och trevligt! För även om det många gånger är tunga och jobbiga saker vi pratar om så är det ändå så lätt! Alla förstår med en blick..

Idag var en ny tjej med. Läskigt blev det nästan när det kändes som om jag satt där.. Fast backa mitt liv några år bara. Det absolut läskigaste var när hon sa en så slående lik mening. Eller ja, faktiskt bokstavligt en mening Jag ofta säger! "Jag kan ju göra allting, men, jag får ju sota för det sen i en eller två dagar.."

Nu! Ska jag försöka vila lite och hoppas på att må bättre sen!

Premiär!!!

Första turen med både barnvagn och hund för mig!! Har varit rätt rädd för att det skulle bli kaos men det går ju! Fast det blir nog inte allt för ofta ändå för min del.. :)

Hur kan man ha sån enorm träningsvärk typ utan att man typ tränat nått?! Imorse när jag gick upp fick jag en smärre chock! Utöver den nu normala högre värken i kroppen har jag också nån extrem träningsvärk! Skumt är det!!

Snart kommer en vän över på lite fika med sin lilla son. Blir mysigt att fördriva tiden med lite trevligt sällskap! Så ligger och slappar i soffan nu och lyssnar på min lilla son som snackar högljutt med de små fiskarna han har över sig där han sitter i sin gunga. Nu dock vaken. Hunden ligger här bredvid oss också, lilla pälsbollen!

Imorgon är det tjejträff på USÖ (sjukhuset) igen. Sist kunde jag inte vara med, det var strax efter att parvel kom till världen. Så jag ser fram emot morgondagen! Är alltid skönt att snacka av sig lite med andra som har samma knasiga hjärna som jag.. ;) För er som inte vet, så är det en tjejgrupp för oss som har lite olika typer av lättare hjärnskador och som är under medelålders. Vi brukar ses några gånger per år i Öppenvårdsteamets lokaler. Det är något som alltid är uppskattat!