Snart...

Biooooo !!! Med världens underbaraste man!! ( känns fortfarande konstigt att skriva min man.... !! ) och nej vi ska inte se Men in black 3 även om popcornen avslöjar det....

Så himla fantastiskt!!

En av er läsare tackade mig för mitt inlägg om mina drömmar.. Det var ju helt underbart att läsa dina kommentarer! Gud vilket leende jag fick!! Så himla härligt att det lilla jag plitar ner här kan få en helt annan människa att bli så sporrad/inspirerad/påverkad att hon eller han ändrar i sitt liv!! Du vet vem du är.. Och jag vill bara säga att det är helt fantastiskt! Jag hejjar på dig!!


Mina drömmar gör ju ont, som jag skrev.. Men jag letar febrilt efter nya drömmar att drömma! Jag letar efter nya framtidsplaner som kanske kan matcha min kropp bättre. Tyvärr är det bara fruktansvärt svårt då jag fortfarande inte kan komma på några nya "intressen" som tycks brinna lika intensivt som mina förra..! Det gör mig frustrerad för jag går ständigt runt och funderar på nya drömmar/intressen.

I söndags var vi på Malmen, flygbas, i Linköping. Det var flyg dag på Försvaret vilket både min man och jag tycker är super fränt! Orkar inte skriva så ingående om min militära dröm men kort sagt ville jag göra lumpen.. Och kan drömma om det än. Lägger upp en bild på några av alla de helikoptrar och stridsflyg vi såg.


En helt annan grej! Bvc besöket med vaccination gick jätte bra igår!! Puh! Jag var ju mer nervös än jag väntat mig när det blev sprut dags.. Klart att parvel skrek och tårarna rann men han upptäckte ganska snabbt att det var kul att skratta åt en nyckel knippa också... Bästa var att vi slapp feber!!

Ikväll ska jag och M gå på bio! Ska bli hur mysigt som helst, hoppas jag! Sitter här i soffan och känner mig som vanligt rätt slut. Fast jag har nyss vilat lite, stillat värken en smula! Samt att mina underbara föräldrar kommer vara barnvakt och vi ska äta middag ihop innan med. Det som gör dem bara så ofantligt underbara är att lilla parvel ska sova över där så att jag får sovmorgon imorgon!! Vilket gör att jag kan slappna av och orka gå på bio för är jag helt slut efteråt så behöver jag i alla fall bara tänka på Mig!

Varje torsdag (och halva tisdagar) har ju min mamma tagit ledigt för att hjälpa mig med parvel. Så imorgon skulle hon ändå komma till mig. Så det var hon som kom med den "smarta" iden att parvel skulle sova hos dem! Är det inte bara så snällt??!

Nu måste jag verkligen sluta blogga... :)

Sängen är så skön..

Ligger i sängen än, liten ligger i sin säng här bredvid och små pratar med hm.. väggen ?

För ovanlighetens skull är min säng väldigt skön idag så jag vill inte gå upp! Fast snart måste jag för parvel börjar nog tröttna nu. Idag ska vi till BVC klockan tre för vaccination (!!) och tre månaders kontroll. Tre månader?! Oj.. Fast nog känns det som han funnits länge men de första två månaderna var sådant kaos att jag inte minns dem. Jag har nog förträngt en del också..

Så vi får hoppas att parvel slipper få feber ikväll men jag är nästan inställd på det. Har laddat med barn alvedon hemma och det bästa av allt är ju att M inte jobbar imorgon!! Så blir det en tuff kväll och natt behöver vi i alla fall inte vara ensamma.

Tokigaste idag är att min mamma inte kommer för att hjälpa mig på dagen. Då vi ska till BVC kl tre och M kommer hem tills dess. Då kändes det onödigt att mamma skulle lämna jobbet för två timmar bara. Sen insåg jag dock igår att då kan jag ju inte träna hos sjukgymnasten idag! :( Det känns riktigt jobbigt! Min träning är lite mitt hopp och det prioriterar jag högt. Så vi ska se hur lång tid det tar på BVC och hur parvel mår efteråt. Kanske hinner jag åka och träna direkt efter det! Hoppas!

Nej nu måste jag sluta... Fast det här med mobil bloggning är ju bara så kalas!!! :) Tack Mia för tipset om appen!

Och TACK ni andra för era kommentarer. Det värmer såå mycket!! Och ja, att höra att andra också haft problem med värk i lederna efter graviditetens slut var väldigt skönt att få veta! Det ger ju också hopp om att det kan gå över!! Man är ju livrädd att få mera kronisk smärta att leva med resten av livet liksom... SÅ TACK!!! Kram på er!!

De där drömmarna igen...

Ibland slår de tillbaka på en med sån full kraft att hela min värld kantrar! Ursch vad jag tycker livet blir tungt då.. Tårar bränner och själen svider. Jag försvinner in i en dröm värld och plågar mig själv med endast tankar om mina drömmar jag en gång hade. Det är så fruktansvärt elakt gjort av mig själv men ändå kan jag inte styra över det!

Drömmarna blir så starka varje gång jag påminns om något som liknar dem. Jag älskar att befinna mig på platser som kan ge mig en bit verklighet av mina önskningar och när jag är på en sådan plats. Då försvinner allt annat, då försvinner hela min kroppsliga skada ur mitt huvud och jag bara drömmer... "Tänk om..."

Sen när äventyret är slut. Det är då mardrömmen tar vid när verkligheten går upp för mig. Då blir det tungt, så väldigt tungt och sorgset hos mig. Ursch vad ärligt det blev nu men så innerligt ärligt och känslosamt är det hos mig..

Det är inte ofta jag säger nått om mina drömmar. Mest till M av alla i så fall men inte ens där säger jag alltid allt. Det gör bara för ont.


Så nu! För att inte dra ner hela denna dagen ska jag och liten. Som har legat och myst tills nu, klä på oss och göra oss redo för ett besök till en gammal vän och klasskompis från låg/mellan stadiet som också har en liten där hemma!


(Vad mina drömmar handlar om eller vad vi gjorde igår, som gjorde mig både så lycklig och så ledsen, kan vi ta en annan dag..)

Vilket är bäst eller värst?

Så nu är familjen på väg upp på stan eller till Marieberg. Vi har lite små pyssel att inhandla och orkar vi ska vi mysa till med en fika! Dra på trissor vet ni!

Det svåraste var/är bara att välja vilket av staden eller Mariebergs köpcentrum som drar minst energi av mig.

1. Mariebergs köpcentrum en kall och blåsig lördag strax efter löning är som att gå in i ett myller av människor och ljud. Vilket snabbt slår ut mig helt för resten av dagen.

2. Att gå på stan i en isande envis blåst är bland de värsta väder min kropp kan utsättas för. Nackens värk ökar drastiskt hur jag än klär mig.


Så ja... Vilket blir det??

Någon är bättre än jag..

... på det här med teknik alltså ... En smart liten fågel viskade att man kunde ladda ner en app till blogger och blogga via mobilen på så vis! Herregud vad smidigt tänkte jag så nu testar jag!! :) får vi väl se om de går å läsa eller om jag råkat trycka på nån sån där html knapp som jag aldrig fattar mig på! Så med kaffe koppen i handen och huvudet fullt av tankar jag vill blogga av mig trycker jag nu på "Publish" och ser vad som händer sen!! (för att vara ännu modigare testar jag att ta en bild på min fina kaffe mugg också! Why not liksom?! Fast.. Det är egentligen mannens kaffe kopp för han fick den och en till i påsk ägget ett år då jag helt tröttnat på godis..)

Teknik alltså!!

Jag och teknik alltså.... herregud.. kan man gå i en snabb kurs i uppdaterade data och internet funktioner?! Känner mig stenålders gammal när jag läser om alla nya funktioner som finns och inser att min blogg är typ stenålders gammal. Jag måste uppdatera gränssnitt och saker jag inte ens vet vad det är ju!! Buhu...

Lyckades hitta nått om att blogga från mobilen. För jag har gått runt och varit förtvivlad då jag plötsligt inte kunnat blogga från mobilen längre. Vilket är det bästa nu när lille parveln finns. Man hinner ju inte alltid sätta sig vid datorn liksom... Fast jag vet inte om jag lyckades.. Sitter vid datorn nu (ja den riktigt datorn, ingen Ajfåån eller sånt) och hittade nått om att posta inlägg via e-post. Hoppas man kan få till det!!


Annars då, ja livet är rätt likt än alltså! Förvirrad, övermäktigt trött typ oftast, ont som skrutt också typ oftast. Värken i lederna som tilltog efter graviditeten verkar inte vilja ge sig. Måste jag snart ringa vårdcentralen? Vill inte, orkar inte. Måste det bara vara jämmer och elände med min kropp liksom?! Kan den inte bara ta och ge sig nu! Hallå!!!? Lyssna nu!! Jag är trött på att vara gamla griniga Bettan liksom.. Vill matcha utsidan med insidan för en gångs skull! Men ja ja, jag menar vad kan man göra? Alltid finns det dem som har det värre och alltid är jag glad att jag lever, kan röra mig, prata, skratta och le!

Att ha en liten glad bebis, som måste vara bland de gladaste av alla glada bebisar. Ja det gör ju det hela lättare och lättare på ett sätt. Oj ! Nu vaknade lille parveln visst! (Typiskt!) Jag som just skulle till att blogga lite vettigt liksom... Dooh! Blir till att gå ner lyfta upp lille gos barn och ge honom lite mat. Sen kanske vi kan få mötas igen, jag och datorn.... Hej så länge hoppas vi på då!