Börjar bli människa?

Skrev i senaste inlägget att jag började bli människa igen... Känns en aning skrattretande nu. Sitter här vid köksbordet med en cirka sju veckors bebis i vagnen bredvid mig. Mmm det stämer barnvagnen står inomhus i köket just nu. Kom hem för en stund sen med en sovande bebis, gott tänkte jag då han varit vaken sen klockan åtta imorse. Bestämde mig för att det var mödan värt att släpa upp vagnen för trappen till altanen så den lille skulle få sova ute.... Jahapp, sagt och gjort var vi uppe efter en tuff match men väl uppe och cirka fem sekunder senare vaknar liten och vill inte somna om.. Typiskt... Så nu står han inne och ligger och snackar i vagnen. Se hur länge det går... Så en sju veckors bebis, snart åtta.. Börjar väl bli människa så småningom igen efter förlossningen och den sista tidens graviditet. Att det har varit (och ÄR) tufft känns också skrattretande att skriva för det är så milt sagt.. Min tanke var att blogga tidigare men det fick jag snabbt lägga åt sidan för att ens bara överleva har det känts som. Nu sitter jag här med en massa känslor som far runt. Tankar som man vill dela med sig av men samtidigt funderar jag vad jag ska skriva. Är en smula ledsen kan jag väl i alla fall säga och kort sagt beror det på att saker och ting inte blivit eller blev så ´som man önskat eller trott. För att prata om nutiden och inte hur de allra första veckorna varit så har vi nyss kommit hem från en premiär tur till öppna förskolan. Alla mammor ur föräldragruppen skulle dit så självklart ville man följa med!! Önskar bara att man hade en lite bättre kropp så att alla utflykter inte skulle vara så jobbiga. Att man skulle kunna få vara sig själv då och inte helt utslagen av utmattning eller smärta.. Blir så ledsen när man inte kan vara sig själv. Att sen se alla som ammar och bär på sina barn och skrattar så gott.. Kanske är det hormoner som spökar men det gör lite ont i själen. Jag önskar jag också var där. Men min dag kommer.. Det vet jag, frågan är bara när? Så egentligen borde jag uppdatera er om dessa senaste sju veckor men det får bli nästa gång för nu är det en liten bebis som börjar tröttna här..

Börjar bli människa igen

Nu börjar jag tack och lov känna mig mänsklig igen!

Det var först i onsdags som jag kände att jag slutade må sämre men det är först idag som jag har börjat känna mig liiiite piggare. Härligt! Jag åkte på en liten förkylning också så den gjorde ju sitt med efter helgen.

Jag kan ju säga att det inte hänt mycket denna vecka. Jag har mest bott i soffan eller smygit runt och tittat ut om jag sett nått skojsigt. Tyvärr verkar ju de flesta grannar jobba så det händer inte så mycket här på vardagar..

Ikväll ska vi hem till brudparet och äta sushi. Något som brudgummen får bjuda mig på då han förlorade våran vadslagning! Så trevligt med gratis sushi tycker jag. Ska även bli kul att lämna huset lite efter min instängda tid hemma. Sen att man är hög gravid, otymplig, små förkyld och döds trött ja... det vet dom om och de har ju också en soffa så jag får väl låna den lite...

Nu ska jag gå och svida om till något mer passande än min utstyrsel nu.. Börjar bli ont om kläder som passar nu så här på sluttampen.

Vi klarade det!!!!! Ingen parvel kom i helgen så vi kunde vara med på våra kära vänners bröllop i lördags!!!

Gissa om jag var lycklig?! Svävade på små moln hela dagen! Nu är det ju tyvärr så att jag får sota för det än.. Trodde det skulle ha börjat ge sig nu men tycker nästan jag bara känner mig risigare än igår.. Om jag skulle skriva allt som var fel just nu skulle listan bli lång och framförallt dö trist! Så jag skippar det, säger bara att jag är en enda stor ris hög just nu. Men allt är värt det! Att vi fick vara med på denna dag betydde oerhört mycket för oss. Så jag är lycklig än!

Tyvärr så måste jag sluta nu då kroppen och knoppen inte orkar blogga mer idag. Jag hoppas jag blir något bättre snabbt så jag kan återkomma hit! Ta hand om er söta som hittat hit igen!

Mobil blogg :)

Ligger i soffan nu och blippar på mobilen. Helt fantastiskt att man kan blogga från mobilen ju!! Ligger här och försökte vila lite efter ett besök av en av de nyblivna mammorna och hennes son från föräldragruppen. Lite svårt att slappna av känner jag..

Så roligt att se deras lille nu efter att bara ha sett en mage! Så häftigt! Dock förstår man ju inte alls att man snart kommer ha en egen liten i famnen... Helt ofattbart!! Speciellt idag när man gör allt för att nästan förtränga det faktum att vi väntar en knodd som kan komma vilken dag som helst. Det är ju bröllop för några nära vänner på lördag och jag skulle bli förkrossad om vi inte kunde gå!!

Nu måste jag nog försöka slumra lite igen om det går.. Huvudet dånar så det vore skönt att slockna en liten stund!

Förvirringen är total just nu...

Ursch vad jag hatar att bli så här! Nu är klockan tolv och jag sitter här halvt påklädd och känner att jag varken vet ut eller in. Ord, tankar, känslor och handlingar bara snurrar i express fart där inne och jag kan inte fånga en enda en!

Stressnivån blir hög och det känns i kroppen. Huvudet dånar av huvudvärk och emellanåt blir det svårt att andas. Suck.. Om man ändå kunde strukturera upp sig själv.

Oftast brukar jag vara duktig på det nu för tiden. Har liksom lärt mig, känner mig själv men sen jag blev gravid och orken minskat ytterligare från den lilla gnutta jag hade innan så är det som natt och dag. Jag klarar inte av att organisera mig själv längre. Jag bara flyter omkring som ett litet sprött blad i en alldeles för stor fontän.. Ena stunden hit och andra stunden dit, ibland kanske jag dränks av vattenstrålar men sen flyter jag upp igen. Runt runt runt...

Idag är en "ledig"dag. Dvs inget inbokat efter någon viss tid men ändå finns saker att fixa. Det är då det blir svårt. Hur, vad och när ska jag göra sakerna? Vilket ska prioriteras? Vilket är rent av onödigt att ens lägga tanke kraft på? Vad orkar jag med på en dag? Vilket kan jag ta en annan dag?

Det bara snurrar och tiden tickar på och egentligen blir ingenting gjort. Bara jag som blir stressad och förflyttar mig mellan köket, soffan, datorn ibland, plockar med grejer och hamnar i soffan igen. Sittandes och stirrar ut i tomma intet och undrar var jag är. Hur hamnade jag här? Hur kan klockan vara så mycket utan att jag ens blivit helt påklädd och åstadkommit något? Suck..

Jag lägger mig ner och sover en stund. Om det går. Tankarna snurrar för fort oftast och stressen är ju fortfarande där. Jag borde kanske göra vissa saker? Få dem avklarade så det inte blir en dag jag vaknar upp och inser att jag visst Måste göra massor idag för att hinna få färdigt vissa saker...

Ibland ringer jag M, min andra hjärna, fast det är svårt när han har mycket på jobbet. Hur ska han hinna med och framför allt Orka med att tänka åt MIG? Jag ska ju vara vuxen.... känner mig som ett litet barn.

Nu ska nog gå ner och äta lunch i alla fall. Tack och lov för matlådor! Och tack och lov för att magen säger till när den är hungrig utan att jag behöver tänka. För inte ens Det orkar jag tänka på. När hur och vad man ska äta..

Trött, tyngre och tjockast

Så känner jag mig just nu...

Har just landat här efter en lång dusch och påklädning. Vilket maraton det har blivit att ta hand om sig själv! I helgen så köpte vi en plast pall på Ikea som jag kan sitta på i duschen, har så ont i fötterna så det är svårt att stå. Idag invigde jag den, ooo så härligt det var!! Jag vågade mig till och med på att raka benen.. hehe.. Fina detaljer nu! Men det är ju inte så lätt att komma åt vet ju ni som också haft en bebis mage i vägen. Så nu sitter jag här i alla fall och känner mig nöjd men slut körd.

Vill säga TACK till Mia och Annzis fina kommentarer!! Det var så roligt att få lite liv tillbaka. Jag börjar förstå dig Annzi med att du kan skippa sista gravid tiden och ta det andra istället och Mia, bra att du sa det där om synen för ibland ser jag nada!! Trodde jag var knäpp men då vet jag. Så tack söta ni!

Idag är hunden hemma, mor och far har städhjälp idag så han kunde inte vara där. Vi löste det så att M gick ut med honom innan jobbet och kommer hem nu på lunchen och går ut en snabbis igen. Mysigt tycker jag med både lunch sällskap och hjälp med vovve rastningen. Det har blivit lite väl bökigt att gå ut med Zimba så jag har helt enkelt (nästan) gett upp! Sist jag gick runt kvarteret drog han nästan omkull mig... Dels på grund av alla isfläckar som finns nu och dels på grund av att han hoppar oftast på tre ben pga sin skadade tass och då går det lite för fort ibland för att matte ska hänga med.

Hm.. känns som jag har världens torraste blogg..?! Måste nog bli lite varm i kläderna... Eller nej VARM är jag men ja, ni fattar...

Har tänkt på det där med att få in bilder direkt från mobilen.. det tycker jag vore skoj! Har bara liksom inte riktigt kommit på hur man gör än.. men snart kanske!

Nu ska jag ta och bädda sängen, sen gå ner och ta fram lite sallad till lunchen. Efter det, eller nej innan det, ska jag leta efter lite olika recept på datorn och skriva ut. Har två burkar kesella jag måste använda innan de går ut..... Hade tänkt göra pannacotta men har tröttnat lite efter två misslyckade försök.. fast skam den som ger sig!

onsdag och rutin kontroll

Onsdag morgon och jag ska snart gå till barnmorskan, eller ja.. mödravården heter det kanske..? Det är i alla fall dags för ytterligare en rutinkontroll. Allt är nog bra med parvel, som vi kallar den, där inne. Jag har mina krämpor men så ska det nog vara. Lite små frågor har jag att ta upp annars blir det nog mest det vanliga. Dvs kolla blodtrycket, kanske sockret, lyssna på hjärtljuden och mäta magen.

Idag har jag inget "bil förbud" så efter besöket hos BM tänkte jag bege mig till Ikea och köpa det alla andra blivande föräldrar köper där... En badbalja! 59:- på Ikea vs. 199:- på Babyproffsen... Lätt val ! Jag skulle vilja köpa en sån där klassisk barnstol också, som nästan alla andra också har men det känns lite oprioriterat just nu. Får kanske bli nästa månad eller månaden efter det. Liten kommer ju i alla fall inte kunna sitta i den på ett tag.. Fast.. jag tänker på alla andra barn som kommer på besök... Oo vilka problem man har!

Ryggen, svanken och nacken bråkar som vanligt. Väntar bara på det där ryggskottet samt lääängtar stort efter massage! Herregud snart nio månader utan massage.. Jag brukar bli stel efter en månad utan... ja ni kan ju gissa.. Om M knådar mig lite nu gör det antingen för ont och drar igång så att det blir värre eller så känner jag ingenting alls. Då menar jag verkligen Ingenting alls. Konstigt.

Jag har börjat få ont i händerna också och ibland lederna i benen på natten. Konstigt det här med att vara gravid, vad det kan påverka kroppen!

Annars går dagarna i en enda gröt. Jag sover så dåligt och har gjort så länge så min kropp och knopp hinner aldrig återhämta sig. Den går ständigt på ångorna och frustar av utmattning. Det jobbigaste är nog inte att ha så ont hela tiden, det jobbigaste tycker jag är att vara så snurrig och förvirrad hela tiden. Spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag gör saker. Jag uppfattar dem ändå inte riktigt som på riktigt. Jag känner mig aldrig riktigt "med" i verkligheten. Jag känner ständigt en stor stress som bultar på mig, över, under, i mig, på mig. Det är svårt att komma ifrån när jag inte kan tänka klart. Värsta är att nästan ingenting av detta syns eller märks så det är nog lätt att tro att man mår prima just nu. Vi har ju den där masken där igen.. Den är ju ganska bra men lite missvisande ibland.

Nu måste jag ta och kila. Tar ju en liten stund att klä på mig samt att snigla sig den halva kilometern till vårdcentralen.. Ja inte är man snabb inte! Speciellt inte när man har förvärkar som börjat bråka med en mer och mer.