Man blir blind av alla misslyckanden och ser inte längre de gånger man lyckas. Fast jag vet de finns! Försöker skaka bort känslan av misslyckande nu, detta är ju ett val jag gjort själv nu. För att inte misslyckas.
När jag anmälde mig för månader sen så visste jag inte att min arbetsträning skulle dra igång samtidigt. Att jag sen blev sjuk, hade två stora föreläsningar/event båda första helgerna samt nu att mommo och moffe ska flytta, isär dessutom. Gjorde ju inte allt lättare.. Det blev helt enkelt för mycket samtidigt. Jag höll på att bli tokig på allt vägandes och pusslandes. Tappade motivationen till maten totalt.
Så nej, igår tog jag paus! Det innebär inte sluta träna eller tänka på maten. O nej! Jag kommer fokusera så mycket jag kan men ta det från mina kunskaper jag redan kan.
I samma veva som vårt liv snurrar på i högvarv med en tung separation av mommo och moffe. En helt annan historia. Så får jag mail av advokaten att tingsrätten svarat och i december är det dags för muntliga förhandlingar. Får välja på två datum.
Stackars mamma. Så känner jag. Stackars mina föräldrar. Vad de får stå ut och orka med nu. Tur ni har semester inbokad i februari!
För mig själv känns det bara konstigt bisarrt allting. Snurr med arbetsträningen också. Byte av handläggare på fkassan samtidigt. Magnus har höst fester, julbord, kurser och kundmöten med jobbet. Behöver lösa bilfrågan också.
Ja det är lite mycket nu men jag känner mig lugn. Är bara så trött! Har en son som kommer varje natt och vaknar sen tidigt. I need my sleep...
Nu ska jag gå igenom några till mail. Svara advokaten igen sen, skriva upp mötes tider med fkassan. Äta mellis, skriva handlingslista. Sen gå till tandläkarn.
Fattar inte att tingsrätten har svarat. Känns mest som - vem bryr sig? Jäjä de löser sig ...
1 kommentar:
Massa kramar till dig♥
Skicka en kommentar