Ögonoperation

Så idag är det dagen D. Dagen för min ögonoperation. Shit alltså, det här är ju sådant som bara inte händer! Det är för bra för att vara sant, för läskigt för att vara verkligt men alldeles för underbart om allt går bra! Igår var jag inte ett dugg nervös, men det kan ju bero på att jag mådde skit. Började med att jag slappade och kollade på tv, då stegade huvudvärken iväg direkt. Sen på eftermiddagen när M hade kommit hem tog vi en promenad, skönt med luft men all luft gick ur Mig. Jag började må så hiskiligt dåligt. Kändes som om jag skulle svimma, benen vika sig, huvudet ramla av, ögonen slockna och armarna bli led lösa. Rasade ner i soffan när vi kom hem och M matade mig med saft och kex. Sitter i sen jag brukade bli så svag av att inte äta.. Blir jag fortfarande men nu var ju inte fallet att jag inte ätit. Hur som helst mådde jag inget vidare så jag hade fullt upp med att hålla mig stående så någon nervositet inför idag hann inte komma. Då tänkte dock min kropp att ja ja.. vi tar väl det imorgon då.. och nu sitter jag här och känner hur nervös min mage är!! Gulp.... Men det är ju normalt, jag ska ju för tusan operera mina ÖGON!! Hallååå...!! Lääääskigt! Men så jag längtar... Så det kanske tar någon/några dagar innan jag skriver igen. Synen måste ju få återhämta sig och det tar olika lång tid beroende på vilket ingrepp det blir. Håll tummar, tår och örsnibbar för mig att allt går toppen! Jag är mest rädd för att bli blind... fast jag vet att det i princip inte ens kan hända.. but still...

Nu ska jag fixa håret, byta om, plocka ihop det sista och sen åka till Volvo och lämna bilen på service. Sen är det dags...