Stress stress och åter stress... förut tålde jag stress ganska bra. Tyckte bara jag fungerade bättre under lite stress men nu lägger min kropp av vid minsta lilla stress..!! Daahh! Klockan 13.00 går tåget mot Jönköping idag och jag har packat färdigt, ska bara dra igen väskan och sen äta lite lunch. Klockan är nu 10.57 och jag har redan varit stressad sen jag vaknade i morse.... Varför?? Jag har all tid i världen men ändå känns det som att jag inte har nån tid alls! Suck.. Hur mycket jag än försöker tänka att Det är lugnt Petra, du hinner, du har gott om tid! Så hjälper det ingenting! Snyft.. jag vill inte bli så stressad jämt. Det är så jobbigt. Men efter helgen ska jag börja med en ny medicin så jag hoppas det kan dämpa mig lite, jag går sönder av stress.. Fast jag är samtidigt lite rädd för hur den ska påverka mig för sist jag testade en släkting till den medicinen hamnade jag efter mycket om och men på akuten för jag bara rasade i vikt och kunde inte sluta skaka... Jag tappade aptiten totalt, vilket jag inte vill för jag vill bli större!! INTE mindre! Men hur jag än gör och försöker så lyckas jag aldrig få i mig så mycket mat som jag kanske egentligen behöver.. Jag är konstant hungrig men när jag ska äta tar det alltid stopp så fort.. Blähä blaha f*n vad jag gnäller men jag är så trött på det här nu!
Ryggen vart mycket bättre sen jag var hos naprapaten igår, jag kan röra på mig bättre men det värker fortfarande en hel del.. Har svårt att sitta still, vill mest skruva på mig hela tiden. Så det får nog bli mera knarkpiller idag på tåget..
Var inne och surfade på RTP´s hemsida igår, skrev lite i deras "gästbok" för "Whipplare" (snott ur Helen Lindelöf´s bok; När livet plötsligt tar en ny vändning, LÄS DEN!) och där fanns det några andra unga som också hade skrivit. Vilket för mig var sensation!! Det kändes som om jag vunnit på lotto när jag såg det. Går inte att beskriva men det kändes så härligt att höra/se att man inte var ensam. En av tjejerna skrev sen en kommentar på min blogg, det upptäckte jag nyss.. och tja.. det kändes ju bara som man vunnit drömvinsten eller nått! Knäppt ja.. kanske det. Men om ni tänker att jag de senaste fem - sex åren bara träffat vuxna/äldre som är skadade om ens med WAD så.. ja... Någon som är i min ålder vet ju mera hur det är med skola/plugg/vänner/fest och en hel del mer...
Nu måste jag kila... har skruvat mig för länge...
Kram och hej från mig!
Aj tusan! glömde skriva det jag skulle skriva... =) Åker till Jönköping idag och kommer hem på söndag..! (Eller skrev jag det..? hm...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar