En ensam tår i hjärtat, den rinner så sakta och lugnt ner. Jag känner hur ledsen jag är över mina drömmar jag en gång ville utföra. Ibland faller det över en, som ett plötsligt snö fall från ingenstans. Jag ligger där under täcket och försöker acceptera det som det är. Jag kan inte längre önska att jag blir den jag var, men vissa drömmar jag hade och har är så svåra att inte låta vara kvar!!
Det gnager och värker så mycket, jag vet inte vad jag ska ta mig till... Jag kan inte längre bara fly från all rehabilitering, jag har en skada och jag behöver hjälp... Men vad ska hända med det jag en gång drömt...?
2 kommentarer:
Man kan tappa hoppet och så.. men man är inte en människa om man inte har några drömmar kvar..
Alla har vi drömmar .. och vissa drömmar slår inte in.. men om man släpper taget helt så kommer de sannerligen inte att göra det heller.. släpp inte taget om dina!
Lilla gumman. Du kanske får skapa nya drömmar som är mer realistiska som livet ter sig just nu. Jag vet hur det känns när allt slås omkull. Förstår om det är svårt att inte kunna göra allt det man en gång drömt om. Jag är övertygad om att du kommer att finna en väg i ditt liv som till slut kommer att kännas rätt. Puss och kram, vi syns på fredag!
Skicka en kommentar