Har fortfarande inte lyckas få till min nya blogg, vet inte heller om jag ska avlägga mer försök på det eller om jag ska återgå till denna... Vilka I-landsproblem man har!

Det händer så mycket nu, har också hänt massor. Över en månad har gått sen jag bloggade sist och jag har så många saker att berätta. Fast jag vet ju inte om jag ska fortsätta blogga här, fixa i ordning min nya blogg eller lägga ner det här med bloggande helt.

Livet har tagit en ny vändning och jag ser fram emot alla nya händelser med spänning. Känner mig inte lika rastlös som förr för nu vet jag att det är på gång. Att det äntligen kommer att vända. Bara jag fortsätter leva efter mitt nya motto; Kompromissa inte med dig själv, du är allt du har.

Läste det en dag i min kalender och det stämde bara så bra in på det jag själv känt efter nyår. För det är verkligen ett nytt år för mig nu. Med nya förutsättningar och livs syn. Så när jag läste ordspråket så kunde jag inte annat än verkligen stämma in! För det är precis så jag känner och precis så som jag sa till mig själv när jag kom hem från Thailand. Att om jag börjar leva livet efter min nya kropp och förutsättningar så kommer jag ju att orka mer i längden. Att jag börjar sätta mig själv i första hand och sedan andra, inte tvärt om som det alltid var förr. Att om jag doserar mina aktiviteter och säger nej när det blir för mycket, ja då orkar jag mer i längden. Det bästa av allt är att jag kommer att ha roligt på vägen då också!

Som sagt så händer det mycket nu och har hänt en del. Här är lite...


Jag har bestämt mig för att gå vidare med min rehabilitering. Jag kommer att den 4 april börja på något som heter Rehab steget. Då kommer det att vara kurser/föreläsningar varvat med lite träning och annat tre dagar i veckan tre timmar per dag. Så kommer det att vara i cirka 8 veckor och sedan kommer det jag längtar mest efter.. Arbetsträningen! Jag är ju i dagsläget på Peab kontoret varje fredag mellan 10-12 men jag känner att jag måste vidare. Att jag också måste hitta någon plats som är bättre än ett kontor. Så när jag går med i rehabsteget kommer jag att få mycket mera stöd och hjälp. Vilket jag behöver. Så jag ser fram emot de veckorna även om jag tycker det känns lite segt att gå kurser igen för jag har gjort det så mycket.. Hoppas på att det är trevligt folk som hamnar i min grupp!


Jag har också börjat "jobba" lite med Forever. Det innebär att jag säljer deras Aloe Vera produkter. Ni kan gå in på www.myaloevera.se/lev och kika på min hemsida där så förstår ni mer! Det är i alla fall hur kul som helst och jag är fortfarande helt ny men jag kan tänka mig att det bara blir roligare och roligare ju mer man lär sig! Dock kräver det mycket självdisciplin av mig då jag lätt svävar iväg och pysslar lite för mycket...... Det är bara så svårt att låta bli när jag tycker det är SÅ kul!! Men man får ta det sakta men säkert, så gott det går i alla fall..


Skulle kunna skriva massor mer men jag är fortfarande väldigt slut efter lördagens bravader. Då var det tio års återträff på Strömpis för oss som slutade högstadiet 2001. Jag var väldigt nervös innan lördagen för jag hade svårt att få ihop hur jag skulle orka med kvällen.. En klump i magen låg där och oroade mig. Så jag slappade hela lördags dagen, sov lite mer än en timme efter jag duschat och sedan tog jag ett glas vin som mjukstart hemma när jag började göra mig färdig. Och vips så var kvällen igång och med så underbara vänner till bordskamrater och danssällskap så kunde jag inte annat än att svassa runt och le hela kvällen! Några glas vin till och några smarriga drinkar så var även jag i dansform! Det blev en kväll jag kan leva på länge! Även om jag än idag är helt slut körd av den... Men det var det värt!!


Nu får det räcka även om jag vill skriva om husrenoveringen, besök hos ögonläkare, jobbiga brev från försäkringsbolag och spännande tips för allergiska hundar!

Daah.. har strul med tekniken när det gäller bloggar.... Så himla energikrävande och tråkigt! Så håll ut mina vänner jag kommer tillbaka!

Snabbis!

Håller på att skaffa mig en ny och förhoppningsvis bättre blogg ! På Spotlife och med det numera passande namnet Ett nytt liv. Tjusigt va? Känner att denna blogg med dess namn inte längre känns liika passande. Även om jag fortfarande känner mig som en främling ibland.. Jaja.. Nog om det!

Har inte tid att skriva mer än så! Ska hoppa in i duschen och sen vila en stund igen. Innan jag ska korka upp en flaska vin och bjuda tjejligan på varsin skvätt. Innan vi ska iväg och leka modeller för en kväll.... Super fredag!

Speedad

Virr i kolan. Har just sorterat en hel drös med bygg/renoverings fakturor och kvitton. Letade efter en viss faktura som vi har haft lite strul med men tyvärr var det den enda jag inte hittade... Var ligger den och jäser någonstans..? Vet att vi satte alla fakturor och kvitton i en pärm under renoveringens hög säsong men nu tycks den visst inte vara där... Jaja.. I-lands problem eller? Snurrig i kolan blir man i alla fall.

Fast just nu är jag mest speedad. På kaffe och överdosering. Nog det sist nämnda som speedat upp mig mest.

Har haft en lugn dag med mycket bra saker utförda. Mammsingen var här en sväng på förmiddagen och socialiserade sig. Trevligt. Jag bjöd på lunch och hon fick en del pappers jobb av mig. Bra utbyte tycker jag!

Efter det blev det vila i soffan. Super skönt. Hade kunnat sova två timmar idag med men tidsslukare som jag är valde jag en halvtimma istället. Tycker livet är för spännande för att sova två timmar om dagen.. Även om jag ibland kanske borde. I-lands problem igen känns det som.. Fast inte helt sant.

På eftermiddagen åkte jag och solade en sväng faktiskt. Så skönt med värmen som borrar sig in i musklerna. Fast på sista året har jag fått hud-cancer-seriös-nojja så jag kan inte riktigt slappna av där i lysrörshettan längre. Synd men kanske bra för kroppen. Att slippa strålningen menar jag..

Efter sol boosten begav jag mig till optikern. Japp.. jag var där nu igen. Även om jag opererat ögonen för över ett och ett halvt år sedan så är det inte helt bra än. *suck* Det är mycket bättre med synen än när jag hade linser men det är inte bra. Jag är en smula för speedad och slutkörd för att nu berätta exakt vad det var för fel på mina ögon nu. Kort sagt så ser jag med ett öga i taget och det blir väldigt ansträngande för mig. Det känns som att jag har träningsvärk i ögonen och de bränner emellanåt av trötthet. Plus att jag har svårt att fokusera, svårt att läsa, titta på tv osv. Optikern skickade en remiss till ögon avdelningen på sjukhuset här så ska de få undersöka mig mera. Nog förklarat om det idag! Som sagt mina ögon värker så jag orkar inte titta på data skärmen så mycket mer.

Fast jag har ju mer skoj saker och mindre skoj saker jag vill skriva också. Får blir imorgon! Nu ska jag nog ta och tvinga mig själv stänga av datorn och ta ett bad.

Jag sitter här med huvudvärk, biter ihop käkarna som tusan, ögon som värker och ett par axlar som hela tiden sträcker sig mer och mer mot taket. Dags att sluta? Eeh.. JA!

Ha en underbar kväll mina kära främlingar!

Smygar måndag

Idag var det segt att gå upp, motivationen fanns inte där. Måndagar och onsdagar brukar jag försöka träna så det var även planen för idag. Dock var jag mindre sugen då jag kände mig rätt sliten överlag. Efter grubblerier med mig själv och efter en mys frukost vid kaminen bestämde jag mig. Jag visste, om jag inte åkte och tränade skulle denna dag bara ha känts ännu mera seg och tråkig. Ensamt. Om jag åkte och tränade skulle några timmar i alla fall slås ihjäl innan alla andra slutade jobbet och sambon kom hem och gjorde huset mindre ödsligt. Så jag åkte och tränade.

Tankarna var dock någon helt annanstans idag. Jag gjorde mina övningar på ren rutin men jag har knappt något minne av dem. Bara kroppen som blev lite tröttare fysiskt. Speciellt min vänstra axel som fick sig en rejäl törn när jag slog den ur led tidigare i vintras. När jag gör mina övningar för att bygga upp den igen så märker jag hur pass dålig den blev av min vurpa i trappen. Jag hoppas den ska återhämta sig till fullo med hjälp av träningen, skulle vara så trist att ha problem med den också liksom. Fast å andra sidan så kan jag ju i alla fall säga att jag vet hur det känns.. om någon mer skulle råka få axeln ur led..

Mmm.. nivån är nog lika osammanhängande som igår kväll tror jag. Jag har just vaknat från en timmas snooze och jag hade utan tvekan kunna sovit en timma till. Jag är bara så trött idag. Sån envis huvudvärk och nacken är så envist stel. Känner att jag inte har tillräckligt med energi och klarhet i tankarna så att allt det jag tänkt uträtta idag får skjutas upp tills imorgon. Annars kommer det bara bli fel och jag utlovar för stora ting än vad jag skulle klara av.

Det är lite synd när det blir så. Speciellt när man vill så himla mycket själv men jag vet. Jag har verkligen lärt mig. Att om jag skulle försöka göra saker ändå idag, alltså saker som kräver min koncentration och uppmärksamhet. Tex ringa F.kassan och gå igenom någon plan eller undersöka ersättningar man har rätt till osv. Så skulle det inte bli något bra. Jag skulle bara bli mer knäckt för jag inte skulle förstå. Jag skulle bli mer stressad över det faktum att jag är lika frågande som innan jag försökte förstå, om inte mer. Huvudvärken skulle bara skena i höjderna och jag skulle vara lika slut en ytterligare dag innan jag börjat återhämta mig till det normala. Så njea.. det är ingen idé att försöka vara effektiv idag.

Idag är det måndag och jag tar allt i min takt. Den segaste takten av dem alla. För det är smygar måndag för mig! Ser fram emot kvällen dock som vi ska kila över till våra kära vänner på en fika. En alla hjärtans dag fika. För de är våra hjärtan de med och vi saknar dem lika mycket som dom saknar oss. Visst är det härligt med vänskap?

Länge leve söndags mys!

Söndags trötter är jag nu.. snart krypa ner i soffan. Kika på Solsidan och fnissa lite sött, mysa med hund och älskling. Kanske någon ostkrok för ovanlighetens skull? Eller chips.. Chips är gott.. ostkrokar får jag något mystiskt sug på så där någon gång i kvartalet. Som i fredags.. Då de hamnade med i Coop påsen. Hur kom jag in på det här..?! Cheeseie mania...


Orkar inte skriva så mycket mer om helgen. Det är alltid full fart och jag är alltid slut på måndagen då. Fast det väljer jag att vara. På helgerna lever jag lite mer som alla andra. Utan dosering i högsta hugg och snooze stunder på dagarna. Även om jag så skulle må bättre på måndagen då. Fast ibland vill man bara vara som alla andra också. Hänga med, inte ligga inne och sova då. Neee.. de räcker med det i veckorna!

(Fast så klart jag snoozar på helgerna med ibland, tex om vi ska bort på kvällen, till vänner eller så.. då man kanske vill ha lite ork kvar att vara trevlig med.. då kan det bli en snooze..)


Gud vilket oseriöst inlägg. Pinsamt nästan. Sammanfattningsvis helt enkelt dags att lägga sig i soffan bums innan fler förvirrade ord printas ner här. Länge leve söndags mys!

Handbromsen ligger i

Jag har så mycket iver i kroppen! Jag har så mycket på To Do listan så jag vill springa runt och göra allt. Fast det är ingen jobbig To Do lista nu, inte som det brukar vara. Inte en A4 full av mail, brev eller blanketter som ska fyllas i och skickas till F.kassan eller advokaten. Nej för en gångs skull i livet är det inte så! Och det är tamme f-n underbart!!

Här har man gått i ja.. snart nio år och haft långa listor, antingen i huvudet eller på papper, med vad man måste göra. Inget vad jag valt att göra utan måste göra. Länge har jag känt mig spy färdig på det men vad har jag haft för val? Att strunta i vad försäkringskassan sagt åt mig att följa och sen bli utan ersättning? Nej.. känns inte Såå lockande att bli utan ekonomi då vår värld är uppbyggd på att spendera pengar.. Att strunta i vad advokaten ber mig framställa för ytterligare bevis i tvisten mot försäkringsbolaget? Ja.. lockande är det.. men nej hur skulle det då gå? Min så kallade framtid då? hus? familj? rätten till ersättning? ett liv utan en arbetsför kropp är ett liv utan pengar... så ja.. jag gör som han ber mig..

Nu har det inte varit så varje dag i nio år men varje dag i nio år har detta hängt över mig. Om det inte varit f.kassan de där första åren efter olyckan så var det kampen om att orka. Orka som alla andra för det var ju inget fel på mig det satt ju bara i huvudet. Så ja, i nio år har det alltid varit något som styrt mig.

Min To Do list nu är inte ned skriven på papper. Den flyger runt där inne i min kropp och ger mig lyckokittlingar i magen emellanåt. Jag skäms. Jag har inte känt så här på länge, mycket länge. Varför skäms man då? Över något så vackert och härligt? Jo antagligen för vi människor är så förbenat komplexa men jag har mitt mål. Min dröm. Min starkaste nya dröm av dem alla. Här finns ingen måste to do list bara en jag väljer själv. Äntligen!


T A C K älskade mamma ! och jag gissar att det blir T A C K älskade pappa också! Du vet vad jag frågade dig härom dagen. Kanske lät som en liten fråga men för mig var den stor. Och Tung! Även om det inte är för all framtid så känner jag mig fri nu. Som att jag äntligen kan slippa en sten på ena min axel. Plötsligt har jag energi till att orka studsa emellanåt! Ett barn på julafton..