Idag var det segt att gå upp, motivationen fanns inte där. Måndagar och onsdagar brukar jag försöka träna så det var även planen för idag. Dock var jag mindre sugen då jag kände mig rätt sliten överlag. Efter grubblerier med mig själv och efter en mys frukost vid kaminen bestämde jag mig. Jag visste, om jag inte åkte och tränade skulle denna dag bara ha känts ännu mera seg och tråkig. Ensamt. Om jag åkte och tränade skulle några timmar i alla fall slås ihjäl innan alla andra slutade jobbet och sambon kom hem och gjorde huset mindre ödsligt. Så jag åkte och tränade.
Tankarna var dock någon helt annanstans idag. Jag gjorde mina övningar på ren rutin men jag har knappt något minne av dem. Bara kroppen som blev lite tröttare fysiskt. Speciellt min vänstra axel som fick sig en rejäl törn när jag slog den ur led tidigare i vintras. När jag gör mina övningar för att bygga upp den igen så märker jag hur pass dålig den blev av min vurpa i trappen. Jag hoppas den ska återhämta sig till fullo med hjälp av träningen, skulle vara så trist att ha problem med den också liksom. Fast å andra sidan så kan jag ju i alla fall säga att jag vet hur det känns.. om någon mer skulle råka få axeln ur led..
Mmm.. nivån är nog lika osammanhängande som igår kväll tror jag. Jag har just vaknat från en timmas snooze och jag hade utan tvekan kunna sovit en timma till. Jag är bara så trött idag. Sån envis huvudvärk och nacken är så envist stel. Känner att jag inte har tillräckligt med energi och klarhet i tankarna så att allt det jag tänkt uträtta idag får skjutas upp tills imorgon. Annars kommer det bara bli fel och jag utlovar för stora ting än vad jag skulle klara av.
Det är lite synd när det blir så. Speciellt när man vill så himla mycket själv men jag vet. Jag har verkligen lärt mig. Att om jag skulle försöka göra saker ändå idag, alltså saker som kräver min koncentration och uppmärksamhet. Tex ringa F.kassan och gå igenom någon plan eller undersöka ersättningar man har rätt till osv. Så skulle det inte bli något bra. Jag skulle bara bli mer knäckt för jag inte skulle förstå. Jag skulle bli mer stressad över det faktum att jag är lika frågande som innan jag försökte förstå, om inte mer. Huvudvärken skulle bara skena i höjderna och jag skulle vara lika slut en ytterligare dag innan jag börjat återhämta mig till det normala. Så njea.. det är ingen idé att försöka vara effektiv idag.
Idag är det måndag och jag tar allt i min takt. Den segaste takten av dem alla. För det är smygar måndag för mig! Ser fram emot kvällen dock som vi ska kila över till våra kära vänner på en fika. En alla hjärtans dag fika. För de är våra hjärtan de med och vi saknar dem lika mycket som dom saknar oss. Visst är det härligt med vänskap?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar