Idag var faktiskt första gången jag gick från ett möte med advokaten med en, trots allt, lätt känsla. Overkligt känns det!
Det är en stor hållpunkt i tvisten vi står och väger vid nu. Känns som valet att våga kliva ut på en murken gammal hängbro, hängandes över en svindlande djup och bred ravin. Under oss en slingrande sten fylld avgrund men på andra sidan den vajande repbron, ett paradis med värme, sol, prunkande grönska, oaser, färggranna växter och vackra fåglar! Allt man vill är att komma dit. Få känna ro och frid, få njuta av livet men vågar man chansa och gå över?
Vad händer om man trampar igenom? Sannolikheten att bron håller känns obefintlig men önskan är stark.
Nu sitter jag upp krupen i en stor mysig fåtölj på landet. Hos svärföräldrarna. Just ätit god mat ute på altanen. Svärmor nattar min fina underbara prins.
Efter mötet åt pappa och jag lunch på detta mysiga ställe i Falun. Det var lite terapi.
Nu blir det mer terapi med det bästa av allt. Familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar