Idag saknar jag att ha ett jobb att gå till. En rutin där jag är behövd och kan små prata med arbetskamrater om dagens händelser, skvaller och viktiga I-landsproblem. Så som hur jobbigt det är att skrapa rutorna på bilen eller hur du slänger dina halv prickiga bananer för du inte gillar prickar på dem.. Sånt där viktigt ni vet?
Ibland tycker jag det är skönt att vara sjukskriven. Det ska inte förnekas men oftast så är det ganska påfrestande och tråkigt att leva i den sjukskrivna bubblan. Vi står liksom utanför jämt känns det som. Tittar på medans alla andra lever och tycker att vi mest kostar pengar. Tyvärr behövs det sjuka som orkar sprida berättelsen hur det är att vara sjuk. För de som är friska har ingen aning, inte ens de som tror sig veta. Kanske kan min blogg hjälpa någon att förstå lite bättre att det inte är en räckmacka jag svävar på som sjukskriven?
Det känns konstigt att ens försöka tänka på jobb nu. Så många år det var det enda jag tänkte på och strävade efter. Alla olika jobb jag försökte mig på. Det känns så overkligt nu, har det verkligen hänt? Jag kanske måste söka nya jobb och testa igen nu? Det var ju så länge sen! Jag kanske orkar mera nu... Så går tankarna hos mig. Det gjorde de förr också, enda skillnaden var att jag då trodde på det själv. Att jag skulle orka mera på nästa jobb. Vilket jag givetvis inte gjorde men det var inte uppenbart för mig då.
Framtiden känns oavlägset långt borta. Så långt borta att jag inte ens kan skymta den i horisonten. Det är tungt att känna så men jag måste fortsätta tänka att någon dag kommer den oavsett om jag kan skymta den nu eller inte. Den måste ju finnas där någonstans?! För hur ska man leva livet om man aldrig kommer att jobba något? Det gör mig rädd..
Jag orkar inte tänka eller fundera på vilka jobb jag skulle kunna klara av. Jag vill inte höra talas om sådant än för det gör för ont i själen. Även fast jag själv kan grubbla mig sönder på det i min ensamhet. Jag har för lite kött på benen och jag försöker glupskt sluka i mig all föda jag kan få i form av information och erfarenhet för att göda mig själv. Tråkigt nog tycker jag att det går alldeles för segt men jag vet inte hur jag skulle kunna påskynda den läknings processen mer?
1 kommentar:
Gumman då. Svårt att helt förstå hur du känner, men jag vet att det suger att vara sjukskriven. Jag finns alltid här om du vill prata eller bara sitta och titta ut i intet. Du är en fin människa och jag beundrar dig för du är så himla stark. Bara att fixa med advokat, habilitering och en massa annat. Bara det är att ha ett heltidsjobb för dig ju. Ta hand om dig och var rädd om dig. Finns det någonting jag kan göra. Tveka inte att säga till. Kommer alltid att finnas här. Puss Din Sara
Skicka en kommentar