För någon timma sedan lämnade jag min älskling vid tåget. Han kommer hem igen om två veckor, är på F7 i Såternäs. Flygvapnet där har startat upp någon ny typ av frivillig verksamhet. Har inte riktigt koll på vad det är exagt men jag vet att det är ganska spännande och går inte alls att likna med hemvärnet.. Något min sötnos gillar! Så nu är jag gräsänkling igen. Känns dock som att han ska komma hem igen om någon timma, att han bara är iväg och jobbar lite extra någonstans. Har ju varit en hel del sådant på sistone. Två veckor, det är långt det. Har aldrig varit isär så länge förut, bara en vecka som max. Jag tycker ju om att få sakna honom, att man inte alltid ses. Vi bor ju ändå ihop, men ja.. Jag vet att två veckor kommer nog att kännas. Tråkigast är med maten nästan.. jag äter ju så ofta själv ändå och nu ska jag få äta alla mina måltider ensam. Fy vad jag tycker det är trist! Får nog bli besök på Manillagatan lite nu och då.
Oj vad det känns som om jag har mycket jag borde skriva. Saker jag glömt och så, men det vill inte riktigt komma fram från sina gömställen i hjärnbiblioteket. Bakade bullar igår, helt själv! Och det ska jag då tillägga att det är inget jag gjort tidigare. Jag har bara bakat en så där två till tre gånger med mamma tidigare. Då har hon gjort det mesta. Jag har känt att jag ville testa och baka helt själv bara för att se hur slut och om jag blev slut av det. Ett test liksom. Se om jag kanske lärt mig något av alla besök på Rehab. , alla insikter osv. Valde kanske inte direkt den bästa dagen att baka på, var ganska slut sen tidigare. Vet inte riktigt vad jag ska säga om baket.. Jag vilade medans degen jäste, jag tog det lugnt och försiktigt. I början i alla fall. Men tjii vad fort det gick att bli helt slut. Att ta så slut att jag bara slamrade runt, vispade till, dammade mjöl, vacklade runt i köket utan minsta koll. Men jag gjorde det! Jag klarade att baka bullar, men jag tror f-n inte jag gör det igen.. åtminstone inte på ett bra tag. Det måste nog gå några månader så jag förtränger hur dålig jag blev sen. Jag dåsade i säng med en citodon på väg ut i blodet, däckade på M´s axel och somnade av citodonens lugnande och smärtstillande verkan. Vaknade med ett ryck en stund senare. Har ingen aning om hur länge vi sov. Sen var jag helt väck resten av dagen! Det var M som fick stå ut med att jag verkade grinig på hela världen, (jag var mest grinig på mig själv för jag inte fattade vem jag var längre..), jag glömde att jag hade satt på potatisen på spisen så det blev översvämning... Har aldrig någonsin lämnat något på spisen förr. Måste tilläggas! Sen glömde jag även något mer men det minns jag inte nu.. Bull baket tog verkligen kål på mig! Tråkigt..
Nu ska jag gå och ge Zimba mat, han går på foder diet. Inte för att banta utan för att han nog är allergisk mot något.... Krångel! Skriver mer om det en annan dag. Det är också en hel djungel..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar