Hur blev jag så trött?

Onsdag idag.. Igår var jag andra dagen på arbetsträningen. Det gick bra men när jag kom hem var jag trött och slut.
Vilade en stund och sen gick jag en sväng med hunden. När jag kom in igen
var jag mer slut än innan och värre blev det! Vet inte alls vad som hände, hela
kroppen bara skrek av trötthet och jag hade en envis kramp i bröstet.
När jag väl fick sova somnade jag som en stock och för första gången
på länge har jag inget minne av att jag vaknade på natten.

När väckarklockan ringde imorse var jag en zoombie. Det gick Inte
att komma upp. Hela jag var totalt slut så jag fick sova en timme till.
Det tog hela förmiddagen att få i sig frukost och göra sig klar.

Så lagom till klockan ett då jag skulle på möte med fk hade jag blivit
anständig. Länge sen jag däckat så totalt utan att förstå riktigt varför.

Vet att arbetsträningen tar mycket energi men så där brukar det
inte bli. Kanske var det något annat också. Imorgon ska jag dit
igen så det ska bli spännande att se hur det går då.

Jag är fortfarande slut och känner att jag inte riktigt har koll på
läget. Så nu blir det vila och sedan när mannen min kommer hem
ska vi laga mat.

Ps. Har hört att det är något knas med kommentarerna så
är det någon som lämnat någon på sistone så är det tyvärr så att
jag inte har kunnat se dem. Testa gärna igen

Första dagen!

Idag var jag alltså på min första dag på Scandic Grand Hotell och arbetstränade. Känns helt konstigt att skriva arbetsträning, känns så seriöst och jag får nästan lite prestations ångest känner jag... Jag var ju och arbetstränade/praktiserade på Peabs kontor för x antal månader sen. Det kändes dock inte riktigt lika dant för det hade jag ordnat själv och det var inte lika många timmar eller dagar som detta.

Scandic Grand Hotell, kallas Grand, är alltså ett hotell där en av mina nära vänner jobbar. Det är tack vare honom som jag har hamnat där känner jag. Vilket jag är super tacksam för och väldigt glad! Tror att det hade tagit mycket längre tid att hitta en plats om det inte varit för honom. Så om du läser det här, eller din kära sambo.. ;) så ska du/ni veta hur tacksam jag är! Men det kommer ni få höra också.

Jag har varit med en tjej som är chef för receptionen idag. Har fått arbetskläder och stämpla in som alla andra. En fin namn skylt har jag också! Idag verkade de flesta lite stressade, eller så är de så jämt..? Men de sprang hit och dit och jag undrade hur många steg eller kalorier de förbränner på en dag..?

Alla var super trevliga och verkade glada att hälsa på lilla mig. Jag kommer inte ihåg en enda persons namn utöver min väns och min handledare..... Tur att alla har namnskyltar!!! Jag fick en rundvandring i hotellet och det var stort och jag tror inte jag kommer ihåg allt... Jag får ta en egen sightseeing igen tror jag.

Jag satt ganska länge framför en dator och fick läsa och lyssna på ett program de hade för alla nya. Det var historien om Scandic, framtiden, medarbetare, säkerhet och mycket mycket mer. Vet inte riktigt hur länge jag satt där men mellan en och två timmar skulle jag tro. Kanske inte det mest optimala men jag kände att det kanske passade bra en dag som denna då alla verkade lite upptagna. Jag skulle avsky det om personalen kände att jag var i vägen... Men sen fick jag snällt avböja när jag fick en tjock pärm med ytterligare information. Och det var ingen fara med det! Skönt!

Det ska bli spännande på torsdag och se hur det blir då. För varje dag som går kommer man ju lära känna folk och då blir man mera bekväm. Kände mig riktigt blyg idag och det är jag inte van vid. Alla är så duktiga på sina jobb och jag, ja.. man känner sig ju tyvärr ganska okunnig som varit borta från arbetslivet så länge.

Även om jag inte sa till något om tiden vid datorn idag så känns det ändå bra. Jag vet att jag kommer säga till mer så småningom, jag vill bara inte kasta mig över dem. Blir inte heller så lätt när man är helt ny och slut av att bara vara där. Då fungerar inte min hjärna som den ska och även om det är lätt att säga nej tack till vissa saker så känner jag att jag inte kan göra det. För jag kan inte förklara varför jag säger nej, och det vill jag kunna göra. Så att de ska förstå. I alla fall få en chans att försöka förstå. Jag vill att folk ska veta och inte tro att jag är lat eller väljer bort saker för jag kanske skulle tycka de var tråkiga.

När jag kom hem, efter en färd, som ärligt.. inte var bra för trafik säkerheten.. Så däckade jag i soffan. Jag stoppade i öronpropparna för att slippa höra blåsten som piskade mot rutan. Somnade efter ett tag och sov som en stock i en timme. Sen vaknade jag med samma huvudvärk som innan men också med mer nackvärk. På med kaffe pannan och sörpla i sig en kopp sen har jag efter det legat i soffan ända tills jag åkte och hämtade min man på jobbet. Nu sitter jag här och ska strax gå och lägga mig i soffan igen. Skulle kunna sova redan nu. Huvudet är lite bättre men det är inte bra.

Sen att det är storm ute gör att min nacke är vrång!

Nu ville jag inte klaga om det och att ni ska tycka synd om mig. Jag ville bara berätta hur det var för mig idag. Det här inlägget känns ganska trist och utan inlevelse eller känslor. Känner mig dock lite sån, orken till att känna eller tänka finns inte kvar idag. Jag bara ÄR.

Kvällen före..

Så nu ligger jag i soffan å har nyss ätit en skål med keso, kiwi, blåbär, pinje nötter å liite honung.
Super smarrigt! Har ju tänkt blogga massor med gånger men datorn lockar
liksom inte...

Imorgon händer det något väldigt spännande!! Det är första dagen på
min arbetsträning! Klockan nio ska jag vara där och sen fram till klockan
tolv. Det är tre timmar och det kanske inte låter mycket men jag vet att
jag kommer vara helt färdig efteråt. Det ska dock bli så spännande och jag
hoppas det ska gå bra!

Sen är det ju mycket annat spännande som händer just nu och framöver...

Hela livet känns plötsligt så styrt av mig själv och inte myndigheter för
första gången på flera år. Det är underbart att känna att mitt liv äntligen
tar kliv fram åt. Jag känner mig lycklig och faktiskt en smula fri emellanåt!
För även om myndigheter kommer bråka med mig än och vara en stor del
av mitt liv så känner jag att den andra delen, Min del , äntligen också växer
och det är jag som styr över den. Det är en helt obeskrivlig känsla och jag
kan gråta mig lycklig över hur länge jag saknat den här lusten och glädjen
över hur jag lever mitt liv. Det är bara att fortsätta hoppas på att 2011,
möjligheternas år kommer bjuda på fler härliga dagar och kliv fram åt.

Nu blir det kika färdigt på ensam mamma söker för att sen se de härliga
Svenska Hollywood fruarna innan det är sov dags!

Kan man känna alla känslor på en och samma dag?

Idag har det varit upp och ner. Dagen började inget vidare men sakta när
timmarna gick så blev det bättre och bättre. Nu ligger jag här i soffan
och skulle egentligen vila men huvudet dunkar och slår.

Många tankar och känslor. Spänningar som har släppt men resulterat
i extrem huvudvärk bl.a. Går inte att vila just nu när man är lite för slut
och uppe i varv. Snart ska jag gå hem till en vän och äta vardags middag.
Det ska bli super mysigt och välbehövligt!

Imorgon kommer mer uppdatering om vad som är på gång!

Fortfarande krasslig

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan M´s och mitt bröllop. Helt otroligt!

Sakta, sakta sjunker tanken in om att jag är gift. Att vi är gifta. Man och hustru. Hjärtat gör en volt, pirrar till och läpparna ler. Fast än har det inte sjunkit in helt och på riktigt, känns fortfarande lite som en dröm.

En dröm som varade i en hel dag. Den mest perfekta och roligaste dagen av dom alla! Det finns inget vi skulle vilja ändra på, hela dagen var underbar! Alla var glada och hade roligt! Jag och M njöt av varenda sekund och hade riktigt roligt i kyrkan och för att inte tala om festen! Allt var så himla kul att jag blir tårögd bara jag tänker på det, det är förbi nu. Dock har vi fått ett starkt minne som jag hoppas aldrig kommer blekna!

Tyvärr är jag fortfarande inte helt kry. Jag gissar att bacillerna kan vara svåra att bli av med denna gång då de passade på att komma när ens kropp var som mest utsatt. Bröllopet och tiden innan är bland det roligaste jag gjort men också bland de tuffaste. Det har krävt mycket av mig och mina nära. Jag styrde kanske det mesta med järnhand, hoppas den var snäll ändå, men hade jag inte fått göra det så. Ja då hade jag inte klarat av det. Med mina svårigheter måste man få göra på sitt sätt ibland, med sina egna strategier som gör att man klarar av det. Känner att man har huvudet med sig.

Så som kanske inte så oväntat blev jag väldigt däckad efter bröllopet. Det tog en hel dag att ens varva ner lite så jag kunde börja känna hur jag egentligen mådde. Då blev jag sjuk och helt tvär slut. Jag har bott i soffan tillsammans med hunden, som jag tyvärr inte ens orkat se på, låtit kaminen brinna och sen kika på film med en kopp te eller skål soppa i handen.

Nu har jag kommit upp från soffan men jag hamnar där emellanåt igen. Hjärtat pumpar så jag tror jag ska svimma så fort jag gör något lite för mycket. Kroppen är inte frisk än och jag har inte återhämtat mig. Börjar bli otålig nu dock... Svårt att låta bli att boka in saker. Jag måste ju vila fortfarande om jag ska bli bra snart men jag börjar klättra på väggarna också av att bara vara hemma. Ensam..!

Nu ska jag dock ta och hoppa ur mina morgon mys kläder. Hamnade i soffan vid frukosten och har slappat sen dess. Känner att morgon frisyr och tofflor inte passar klockan elva. Någon måtta får det ju ändå va även om man är lite krasslig! Jag har ju haft mina slö, sjuk, slappar dagar..

Dags att posta ansökan om förlängd aktivitetsersättning också. Jag har just fyllt i den och tack och lov så fick jag läkarintyget snabbt denna gång så snart ligger ansökan på posten!! Så hoppas vi att även denna gång jag får den godkänd!

JAG ÄR GIFT!!!!

Oooooohhh!!

Nu har den stora dagen passerat med pompa och ståt! Jag blev sjuk förra veckan så det var lite kämpigt innan bröllopet men i lördags bestämde jag mer över min kropp än bacillerna. Dock så tog de igen det dagarna efter vilket innebär att jag förutom vara däckad av utmattning efter en helt underbar dag nu även är sjukare än innan...

Så gott folk, jag återkommer med historien om den bästa dagen hittills i mitt liv när jag har lite mera energi så jag kan göra historien rättvisa!

Men jag avslutar med ett bild bevis och ögon godis...

Lättnadens suck, men oj ändå!

Herregud... Hur galen är man inte egentligen ibland?

Här sitter jag, efter en tok intensiv helg i Åbo, Finland. Efter förra veckans stress påslag och med allt virr varr i huvudet om den där handledaren.

Det mesta har löst sig och det som inte gjort det än, kommer att lösa sig.

Jag sitter här, nyss hem kommen från ett läkarbesök. Det är återigen dags för ett nytt läkarintyg till min ansökan om förlängd aktivitetsersättning. Min nuvarande går ut sista december och man måste alltid börja i god tid. Helst flera månader innan enligt försäkringskassan.

Ett år sedan jag såg "min" läkare på smärtsektionen rehab.med. på sjukhuset. Mycket har hänt. Nu är han uppdaterad. Jag sitter och små ler.. tänker tillbaka på vårat första möte. Vilket år det nu var.. I oktober är det 9 år sedan olyckan.. Första mötet med läkaren på rehab var inget vidare. Tyckte han var en idiot........ Det har ändrats så klart, inte samma tjej längre.

Han har gått från att vara en riktig doktor, stel och känslokall till att vara aningens mer mjuk och snudd på levande. Idag slog han rekord! Han ville höra detaljer om bröllopet, hur stort det skulle vara, borgligt eller kyrkligt, vilken kyrka, var allt färdigt? osv.. Han ville små prata och höra hur livet såg ut för mig nu. Han sa att det var så roligt att se/höra att livet ändå fortsätter för mig, trots min skada. Trots alla år av kaos. Att jag lever ett liv även om jag har ett annat vid sidan. För första gången på alla dessa år fick jag en kram när jag skulle gå. Han har överträffat sig själv! Fnissar lite för mig själv när alla möten genom åren passerar i revy.. Hur en kontakt med en människa kan utvecklas.


Allt med den jobbiga handledaren har löst sig. Jag fick byta tillbaka utan problem. Tänk att det FINNS så gulliga människor inom rehab. världen också. Jag vet i och för sig att de finns för jag har träffat flera av dem... Nu är ett nytt möte inbokat med min "ny gamla" handledare men det blir veckan efter bröllopet. Hon ville ses snarast men jag sa nej. Denna vecka är redan fullbokad och den lediga tid som finns ska förbli just ledig och obokad. Jag ska ju för tusan GIFTA MIG PÅ LÖRDAG !!! så jag tänkte att jag om någonsin måste vila så är det NU.


Som jag skrev så var jag hemma igen efter en tok intensiv helg i Åbo. Jag och familjen åkte i fredags kväll med båten till Åbo för att på lördag eftermiddag vara med på min kusins bröllop i Åbo slott. Det var hur roligt som helst med att både åka båt, eftersom det var flera år sen sist och man typ växt upp på en Finlands färja.. plus att få vara med vid kusinens vigsel var väldigt roligt! Sen var det middag och fest och tidigt, tidigt på söndags morgon hoppade vi på båten på väg tillbaka till Sverige. Så sent igår kväll kom vi hem. Alla trötta och slitna men glada!

Jag fick väl mig en liten tanke ställare att man, eller ja, Jag, inte kanske har så bra koll på hur slut jag är egentligen ibland. Många stunder vet jag att jag är slut körd men man kan inte alltid varva ner just då för man har saker kvar att genomföra och orka med. Så även om jag VET att jag är slut och ska ordinera lugn och ro som första val så vet jag kanske ändå inte alltid att jag är så mycket MER slut än vad jag trodde att jag visste. Tankeställaren kom i form av en skvätt näsblod i bilen på vägen från båten.. Då bör till läggas att jag endast har upplevt näsblod en enda gång tidigare i mitt liv. Så ja, en aningens förvånad blev jag!

Så nu, efter detta blogg inlägg. Som känns en aning snurrigt, för mig i alla fall, ska jag nu efter även avklarat läkarbesök sjunka ner i soffan med den gosigaste kudden, lenaste filten och ett äpple ta och kika på en film.

Måndags mys kallar jag det för!