Herregud... Hur galen är man inte egentligen ibland?
Här sitter jag, efter en tok intensiv helg i Åbo, Finland. Efter förra veckans stress påslag och med allt virr varr i huvudet om den där handledaren.
Det mesta har löst sig och det som inte gjort det än, kommer att lösa sig.
Jag sitter här, nyss hem kommen från ett läkarbesök. Det är återigen dags för ett nytt läkarintyg till min ansökan om förlängd aktivitetsersättning. Min nuvarande går ut sista december och man måste alltid börja i god tid. Helst flera månader innan enligt försäkringskassan.
Ett år sedan jag såg "min" läkare på smärtsektionen rehab.med. på sjukhuset. Mycket har hänt. Nu är han uppdaterad. Jag sitter och små ler.. tänker tillbaka på vårat första möte. Vilket år det nu var.. I oktober är det 9 år sedan olyckan.. Första mötet med läkaren på rehab var inget vidare. Tyckte han var en idiot........ Det har ändrats så klart, inte samma tjej längre.
Han har gått från att vara en riktig doktor, stel och känslokall till att vara aningens mer mjuk och snudd på levande. Idag slog han rekord! Han ville höra detaljer om bröllopet, hur stort det skulle vara, borgligt eller kyrkligt, vilken kyrka, var allt färdigt? osv.. Han ville små prata och höra hur livet såg ut för mig nu. Han sa att det var så roligt att se/höra att livet ändå fortsätter för mig, trots min skada. Trots alla år av kaos. Att jag lever ett liv även om jag har ett annat vid sidan. För första gången på alla dessa år fick jag en kram när jag skulle gå. Han har överträffat sig själv! Fnissar lite för mig själv när alla möten genom åren passerar i revy.. Hur en kontakt med en människa kan utvecklas.
Allt med den jobbiga handledaren har löst sig. Jag fick byta tillbaka utan problem. Tänk att det FINNS så gulliga människor inom rehab. världen också. Jag vet i och för sig att de finns för jag har träffat flera av dem... Nu är ett nytt möte inbokat med min "ny gamla" handledare men det blir veckan efter bröllopet. Hon ville ses snarast men jag sa nej. Denna vecka är redan fullbokad och den lediga tid som finns ska förbli just ledig och obokad. Jag ska ju för tusan GIFTA MIG PÅ LÖRDAG !!! så jag tänkte att jag om någonsin måste vila så är det NU.
Som jag skrev så var jag hemma igen efter en tok intensiv helg i Åbo. Jag och familjen åkte i fredags kväll med båten till Åbo för att på lördag eftermiddag vara med på min kusins bröllop i Åbo slott. Det var hur roligt som helst med att både åka båt, eftersom det var flera år sen sist och man typ växt upp på en Finlands färja.. plus att få vara med vid kusinens vigsel var väldigt roligt! Sen var det middag och fest och tidigt, tidigt på söndags morgon hoppade vi på båten på väg tillbaka till Sverige. Så sent igår kväll kom vi hem. Alla trötta och slitna men glada!
Jag fick väl mig en liten tanke ställare att man, eller ja, Jag, inte kanske har så bra koll på hur slut jag är egentligen ibland. Många stunder vet jag att jag är slut körd men man kan inte alltid varva ner just då för man har saker kvar att genomföra och orka med. Så även om jag VET att jag är slut och ska ordinera lugn och ro som första val så vet jag kanske ändå inte alltid att jag är så mycket MER slut än vad jag trodde att jag visste. Tankeställaren kom i form av en skvätt näsblod i bilen på vägen från båten.. Då bör till läggas att jag endast har upplevt näsblod en enda gång tidigare i mitt liv. Så ja, en aningens förvånad blev jag!
Så nu, efter detta blogg inlägg. Som känns en aning snurrigt, för mig i alla fall, ska jag nu efter även avklarat läkarbesök sjunka ner i soffan med den gosigaste kudden, lenaste filten och ett äpple ta och kika på en film.
Måndags mys kallar jag det för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar