Känns som att jag helt tappat bort bloggen på sista tiden. Jag har inte orkat skriva alls, dagarna bara rullar på i faslig takt och jag försöker leva så gott jag kan i min nya tillvaro. Ibland går det strålande och ibland mindre bra men så är det ju.

Jag har haft sådan hemsk huvudvärk på sista tiden och den finns där varje dag. Jag har också haft och har något problem med mina ögon så att sitta vid en dator eller tv är det värsta tänkbara. Jag blir bländad av ljuset utomhus även fast jag är inne. Det svider och jag vill helst bara ligga och blunda i ett kolsvart rum! Imorgon är det exakt ett år sedan jag opererade ögonen för mina synfel och jag kan inte låta bli att tänka tanken att något blivit fel eller att det helt enkelt inte hjälpte att operera dem.. Jag känner bara hur oron kryper runt där inne när jag tänker på mina symptom nu. Jag tror inte jag är på väg att bli blind eller så! men jag önskar bara så av hela mitt hjärta att det för en gång skull skulle fungera bra! Jag har bokat tid hos optikern men det är någon vecka kvar dit än.


Nästa vecka är det begravning för Farmor. Jag varken vill eller kan se fram emot det även fast jag på något underligt vis längtar efter det för jag orkar inte gå och känna mig så känslokall längre. Det sjunker inte in att hon är borta!! Men ändå så värker det i mig varje dag och jag känner att något är fel. När jag tänker, farmor, så blir det bara kallt och tomt. Så ja.. nästa vecka må bli hemsk men jag saknar Dig och önskar jag hade fått se dig en gång till.



Min rehabilitering flyter trögt fram som vanligt. Igår var jag på ett första möte med försäkringskassan och min nya handläggare där. Samma person som jag talat med så många gånger innan nu angående min aktivitetsersättning, så jag ljuger ju om jag säger att jag var glad att se henne. Så hon har strulat innan! Men men, läget är som det är och då är det lika bra att acceptera det bums. Sen att det är så att den "nya" regeringen inte bara kastar ut och sjuka utan nu även har tagit bort nästan ALLA tjänster som FK kunde köpa in förut gör ju inte saken bättre. Jag blev ganska paff igår när jag hörde handläggaren säga att det endast fanns två saker hon kunde erbjuda. Det kanske inte låter så konstigt för er men tidigare så har de kunnat köpa in en hel del olika tjänster från olika företag vid vissa behov. Behoven är alltså personer som jag eller andra som inte passar in i den där specifika mallen som de har.

De har alltså numera bara två olika "mallar" att välja mellan om man är inne i deras system. Den ena är samverkan och det har jag nosat på tidigare men där är kravet att jag måste klara Minst 10h/veckan för att få vara med. Det är alldeles för mycket för mig i dagsläget.

Den andra "mallen" är rehab steget och det ska alltså motsvara ett försteg till samverkan men även det är lite för mycket och för uppstrukturerat efter en bestämd tanke som då ska passa alla. Vilket det givetvis inte gör! Alla är ju olika och när man har drabbats av olika saker eller har olika funktionshinder är det inte lätt att passa in i en mall som någon frisk har dikterat. Där är även gränsen på 16 veckor och efter det är ju tanken att jag ska vara uppe i minst 10h/veckan. Det är 8 veckor blandade aktiviteter så som föreläsningar och tex yoga och de sista 8 veckorna ska man vara på en praktikplats ute i arbetslivet.

Inget av dessa saker passar mig i dagsläget och jag är så trött på att ständigt bollas mellan myndigheter som bara har dåligt anpassade saker att erbjuda men som ändå hela tiden ger en tidpress på att bli bättre så att de slipper en. Det är inte så lätt att bli bättre när du får kämpa för din vardag och din rätt till rätt hjälp.

I mitt fall får jag leta efter en praktikplats själv nu där någon vill ta emot en vilsen själ i jakten på ett nytt liv! Jag vet inte längre vad jag vill jobba med eller bli eftersom jag släppt alla de tankarna efter för mycket själslig sorg. Jag känner att jag blir glad bara jag hittar något ställe där människorna är trevliga, glada, öppna och försöker åtminstone förstå och ge mig en chans utan press.


Nu måste jag sluta för ögonen värker så in i norden och jag mår illa och är yr. Inte meningen att klaga men om jag aldrig skriver hur det är så är det ju ingen idé att ha denna blogg. Nu ska jag kila ner och lägga mig i soffan med en keps över huvudet och en gosig hund på magen!