Jag är inte en hypokondriker!! Tjohoo!!

Idag var jag äntligen hos optikern och väl där konstaterades det snabbt att jag hade ett litet virus i ögonen. Små gråa "bubblor" på hornhinnar yttrar det sig som och med sämre syn, irritation, svidande känsla och värk i ögonen. Det är en såååån lättnad att jag nästan vill jubla som tack för att det är virus. För, då känns det ju genast som att det finns hopp om att mina ögon ska bli normala igen och jag ska slippa dessa jobbiga besvär som mina ögon och jag dragits med i månader nu.

Jag gick ju länge och trodde att jag bara var knäpp, jag tyckte det var bara att härda ut. Det är liksom alltid något med min kropp och jag är så trött på det! På sista tiden har jag kännt mig som en galen hypokondriker men idag fick jag bevis på att jag inte var det. Vilken lättnad! Jag har ju varit så nervös också att hela ögonoperationen skulle ha orsakat detta och det var mitt straff för resten av livet att ha besvär med ögonen.. Ja.. ni kan ju bara tänka er vad jag har gått och grubblat! Men tjohoo! Jag har bara ett virus!! (Om tyvärr ett som tar väldigt lång tid att läka.. fick dock lite receptbelagda super droppar som kan påskynda det hela lite..).


I förmiddags var jag hos mammsen i stan och åt frukost och hade spa- behandling för mig själv hos dem medans hon gick ut och tog en lång promenad med Zimba. Jag njöt. Alla dessa små promenader som andra gör med Zimba är en sådan frihet som jag är enormt tacksam över. Speciellt när värken skenar i höjderna och varje dag är en kamp mot smärtan och paniken. Då är det skönt att slippa gå ut med en hund som inte är den bästa på att gå i koppel... tyvärr är han också expert på att känna av när jag inte alls orkar och då är han alltid ännu besvärligare att gå med. Bara orken innfinner sig och lugnet sveper över mig och min hjärna kommer tillbaka från semestern så ska jag lägga allt vad jag äger på att få honom att gå fel fritt i koppel! Men... tyvärr är jag lite skeptisk att allt det skulle klaffa. Ett försök och hopp är det i alla fall värt!


Inget nytt på praktikfronten än men ska på möte med FK och någon från arbetsförmedlingen i början av nästa vecka. Får vi se vad som sägs då.


Nu blir det soffan för min del i inväntan på det sista avsnitter av Grey´s Anatomie!


Tack blekinge Theresé för du sa att jag var saknad här! Det värmde!