Kan man bli så slut att man inte ens vet att man är vaken fast man är det?
25 års dagen firades i dagarna tre och nu behöver jag vila minst dubbelt så länge. Jag orkar inte ens skriva här egentligen men efter en önskan av The Godfather så skriver jag nu ändå någon rad eller två.
För er så framkommer texten som sammanhängande och relativt klar. För mig är det ett virr varr av svarta konstiga bokstäver som inte verkar bilda några vettiga ord alls. "Sudd" knappen på tangentbordet går varm så att ni inte ska kunna se alla mina stavningsmisstag och slintar med fingarna. Är man en tjej med höga krav på sig själv så kommer den djävulen även att bita mig i örat i denna stund. För är man en tjej som vill orka som alla andra så gör man många gånger fel mot sin kropp. I alla fall när man har en skada som sätter stopp.
Många gånger blir man förvånad att man orkar när man egentligen inte alls borde orka.
Nu ska jag lämna datorn, stänga av den helt. Stänga av luftvärmepumpen, skönt att slippa det eviga bruset av den. Det brusar tillräckligt i mina öron och mitt huvud var dag ändå. Släcka ner så att bara adventsljus stakarna lyser, göra en varm kopp kvällsro. Ett te som gör dig avslappnad, harmonisk och lugn. Sömning för den delen också. Jag väntar på att sömntabletten ska börja göra sig märkvärdig och dra mig in i den där dimman jag saknat så många nätter nu.
Gonatt från en av de sju dvärgarna, Trötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar