Valp dagar

Nu är Magnus semester slut, lika så min, jag är numera sjukskriven igen. Ursch så hemskt det låter! Klumpen i magen och trycket i bröstet är tillbaka lika snabbt som klockan slog över på måndag inatt 00.01 . . . Kroppen är bra konstig. Men nu är det vardag som gäller igen, Magnus är på jobbet och jag är ensam hemma. Skillnaden är nu att jag har en hundvalp att ta hand om. Många skulle jubla och inte se nackdelarna, men jag VET att jag är extremt negativ nu för tiden så jag borde inte uttala mig. Det är toppen att ha en valp, han är underbart söt och jag tycker om honom massor! Gjorde ont i hjärtat igår när vi fick åka till djursjukhuset och ge han en spruta som fick honom att må pyton.. (en annan historia) men när han är vildare än vildast, så som en valp är, då är han mindre söt. Min kropp orkar inte med sånt än, den orkar inte. I sånna lägen är han mer till besvär än tvärtom. Självklart får jag ångest över det också, känner mig hemsk som ens tänker tanken att jag tycker han är mest jobbig.. Men det vänder nog, de sägs så i alla fall. Bar jag återhämtar mig från min sjuka.

Så igår vaknade vi och undrade vad vi skulle fylla söndagen med, sista lediga dagen för oss. Vi gick upp och Magnus berättade för Zimba att han inte fick skada sig för försäkringen började inte gälla försen 30 dagar efter man tecknat den.. (KONSTIGT!) Sen gick det en liten sväng och Magnus gick ut med Zimba, sen kom han in och sa att Zimba hade nog ätit en nektarinkärna. Hel och ren. Hm.. jaahaaa.. tänkte jag. Den lär väl inte komma ut hel där bak..? Så vi klurade lite och så började vi ringa runt till olika veterinärer. Inte såå lätt att få tag i nån på en söndag.. Speciellt inte när det är första gången man ska ringa. Så vi spanade på eniro... efter lite om och men och många samtal så fick vi åka till Djursjukhuset i Strömsholm, de har akut mottagning där. Distriktsveterinären i Linde kunde inte komma ifrån så pass fort så det var ingen idé att chansa. Tydligen så har nektarin kärnan en ytterligare kärna inuti sig och den är giftig. I alla fall för en liten hund. Som hur som helst skulle få problem med att klämma ut den där bak.. de är ju inte såå små direkt.. De pratade om röntgen och operation om han inte kräktes upp den. Så vi åkte dit, lite små nervösa. Men Zimba mådde bra. Så vi kom dit, fick gå in och så fick han lite mat, för att töja ut matsäcken och strax efter det fick han en spruta och sen fick vi skynda oss ut. Släppte ner honom på marken, han gick tre steg och sen började han spy, darra och fick röda ögon. Stackarn såg inte ut att må bra.. Hela han hulkade och lät. Jag och M led med honom och kände oss hur elaka som helst. Men ingen kärna kom upp. Sen fick vi sitta i väntrumet och göra precis det man brukar få göra där, VäNtA.. en timme gick och två timmar gick.... men sen kom vi överens om att åka hem igen för lille sniffen verkade må bra. Skulle han bli sämre så skulle vi komma tillbaka för röntgen. Så nu är det nästa dag och han är precis som vanligt, kanske hann han spotta ut kärnan och M missade det, eller så har han den i magen.. vi vet inte. Men han får äta sparris, det blev ordinerad av veterinären! Det lindar tydligen in saker, så det blir lättare att få ut dem... =)

Ska strax gå över till grannen M med honom så han får vänja sig att vara där, imorn ska jag till Ams.Rehab och göra första delen i minnes och koncentrations testerna.

Nu är Zimba på villovägar så jag måste gå!