Ett helt liv har jag levt på några veckor..

Söndag och totalt kraschad hela jag, insidan och utsidan skulle behöva reklameras. Det håller inte för min livsstil idag. Vart kan jag vända mig, byten och återköpsdisken på Coop...? Om det vore så enkelt, tack!

I fredags hade jag min värsta dag på länge. Har nog aldrig upplevt totalt kaos i kroppen på det sättet. Huujeedane mej att det är över! Vaknade på fredagsmorgonen, ont som vanligt. Haft mera ont de senaste fyra/fem veckorna, sängen är inte så där skön och inbjudande som man önskar. Vaknade i alla fall, gick upp på toaletten, kände hur benen vek sig och susandet blev mer och mer. Sen blev jag svettig och snurrig och det var bara att bege sig till sängen så smidigt det gick. Sen var det kört! Trodde det skulle avta, det brukar det göra efter någon timme/timma. Men det blev bara värre. Lyckades kravla mig in i förrådet, som tack och lov är vägg i vägg med sovrummet, hämtade en hink och kravlade mig tillbaka. Sen var det disco inferno i mitt huvud. Tog ett litet piller, inget hände. Tänkte Kanske blir bättre om jag äter något... Tog tag i min hink och begav mig på skakiga ben till köket. Såg det röda lilla äpplet ligga och viska Kom och ta mig.. Kom och ta mig om du kan.. i den vita frostade fruktskålen på bänken. Jag tänkte Nu jävlar ska jag baske mej ta dig! Bara jag tar dig kan jag låta mina ben ge vika sen..!! Fick tag i äpplet och samtidigt som mina fingrar slöt sig runt den klotrunda frukten så gav benen vika, hinken flög upp och täckte mitt ansikte och jag sjönk ihop på köksgolvet och spydde.. Mums vad mysigt med magsaft!

Tog mig tillbaka efter lite pustande till sängen och sjönk ner där bland kuddar och täcken. Äpplet fortfarande i högerhanden och hinken placerad bredvid sängkanten. Sen låg jag där nästan hela dagen. Min far kom ut och tog hand om mig, och trots jag sa till M att han inte behövde komma hem så kom han. Min lilla älskade underbara. Pappa hade med sig något dunderpiller han fått av moffe för nån tid sen, tillslut vart det nog min räddning. Hade knaprat många piller men hände ingenting. Fast jag låg stilla så snurrade allting konstant och jag mådde illa. Jag som aldrig spyr, men se det blev det ändring på då. Hela vänster sidan av nacken, bakhuvudet, skuldran, axeln och vänsterarmen var ur funktion. Någon måste ha glömt att smörja dem! Efter bra många timmar började det lugna ner sig, jag kunde i alla fall ta mig ur sängen och sätta mig i soffan utan min röda hink som närmast sörjande. Pappa ordnade lite mat åt mig och donade. Tur man har så snälla föräldrar!

Min lilla vän från Halmstad skulle kommit och hälsat på mig i fredags, det sket sig för tredje gången nu. Kan man ha mera dåligt samvete? Jag satt på sängen och tårarna rann, man känner sig så fruktansvärt elak. Som att man skolkar från skolan fast man är frisk. Som att man inte vill träffa personen av nån anledning. Så många jobbiga känslor man får. När JAG vill men inte min kropp. Den orkar inte, den vägrar. Vad gör man? Sa som det var och hoppades innerligt att jag skulle må bättre på lördagen. Vi sågs på lördagen, tog en fika på stan innan hennes tåg gick. Men som hon själv sa Du är ganska bra på att dölja att du har ont va..? För det syns verkligen inte nu. Om jag inte visste så.. Så sant så sant. Världen snurrade även den dagen. Men jag kunde hålla mig i hyffsat trevligt skick! Var över ett år sen vi sågs sist så det var verkligen kul!

På vägen hem från stan skulle vi svänga förbi T,W & O (two! hihi..), skulle hämta lite tupperware burkar jag beställt. Jag är ju stor nu! =D Men se vi kom inte därifrån försen tolv halv ett ungefär. Fika blev till grillning som blev till whiskey och öl drickande för grabbsen som sedan då blev till att O tog fram gitarren och så satt vi och sjöng mitt i natta! Hur mysigt som helst!! Är fortfarande impad över att O kunde spela och sjunga så bra! Det är en talang jag inte hade en susing om! Fräsigt värre! Tycker han kan sjunga när M och jag gifter oss... =D

Så nu idag, efter lite feber inatt, sitter jag här och det krampar lite här och var. Orkar ingenting, vill ingenting men är ändå för rastlös för att slappna av... Och det mest typiska av allt är att min massör har nu gått på semester i fyra veckor. Passande om något!

Ska försöka lägga mig och läsa min bok nu. Om det går.

Många tankar till vännen från Halmstad. Det är tufft och det tar tid innan det smälter. Men jag lyssnar och tänker på dig. Kom ihåg det min kompis!

Kram och Hej från Mig!