Har liksom gått lite i ide känner jag... I alla fall med den här bloggen. Har inte haft någon lust att skriva ALLS. Även om det händer saker som kan vara mycket väl värda att nämna.

Jag har bara ingen ork alls, inte den minsta.

Jag var och tränade för första gången sen efter årsskiftet. Jag tog det ur lungt och valde endast lätta saker men tjii alltså vad slut jag blev. Jag däckade totalt den dagen! Det berodde inte bara på träningen gissar jag men det var verkligen den som drog proppen ur en. All energi och ork bara forsade rakt ut genom fötterna och det droppar nog än om mig...

Så resten av veckan har jag mest släpat mig igenom men idag ska jag åka till Linköping över helgen. Vilket jag verkligen ser fram emot! Att få komma bort lite! Plus att jag sen får träffa en kär vän, som verkligen aldrig ger en skuldkänslor för att man är trött eller så. Ja det gör bara saken ännu bättre!

För att åka och hälsa på folk så här, det tar en del på krafterna. Det var svårare förr när hon bodde utanför Halmstad för då blev tågresan lite för lång för att orka med. Så jag tycker det är toppen att gon flyttat högre upp i landet!! :)

Nu ska jag gå och packa och byta om från morgonrocken. (Har just badat...)

En vecka senare

Så nu har en vecka gått sen jag var sur som en citron.. Känner mig aningens på bättre humör måste jag ju säga! Tack och lov.

Värken är dock densamma men idag ska jag äntligen på massage! Ska testa ännu ett nytt ställe i stan så nu får vi se hur det verkar. Jag längtar i alla fall som en tok! Speciellt min kropp!

Sen sist jag skrev så har det hänt en del, bland annat möte med läkaren och arbetsterapeuten. Det gick bra och nu väntar jag bara på att få hem mitt nya läkarintyg så jag kan ansöka om aktivitetsersättning igen. Jag har dock inte fått tag i handläggaren på FK sen jag sökte henne sist. Jag meddelade dem att min ansökan skulle komma in lite senare än vad de angivit för sista datum då min läkare inte hade tid att träffa mig tidigare. Jag har dock inte fått något svar så jag känner den där klumpen i magen av att jag måste söka henne igen tills jag får något svar. Man blir ju väldigt skeptisk när det krånglade så extremt förra gången.. Så bara jag orkar ska jag försöka ringa henne igen.

I fredags på arbetsträningen gick det bra men jag kände att jag inte hade huvudet med mig. Så jag bad om uppgifter som inte var så krävande tankemässigt. Jag vattnade blommor, plockade ur en diskmaskin och stämplade några fakturor. Alldeles lagom!

I helgen var det byggkaos här hemma igen och vi förflyttades snabbt tillbaka till de kaos artade månaderna när vi renoverade som mest här i huset. Vi eller rättare sagt min händige sambo, en inhyrd snickare (även bekant) och en rivnings nisse rev en del av källarväggen för att kunna flytta en ytterdörr och sedan mura igen hålet. Vi hade dagarna innan plastat in hela trappen med väääldigt mycket byggplats, tejp av olika slag och lite extra lakan för säkerhets skull. Allt för att slippa damm. Det enda vi slapp var att jubla över att plasten höll tätt, för det gjorde den INTE. Vilket resulterade i att hela huset blev täckt av ett mycket fint vitt damm.... Jag är mer än glad att den helgen är över. Fy vilken dimma...

På fredags kvällen kom två kära vänner förbi och så åt vi mat som vi köpt på Coco Thai. Såå gott och jag har nog aldrig ätit såå mycket vid en och samma middag. Sen att jag drack vin för att varva ner och i ett försök att dämpa värken, att det gjorde så att jag virrig i kolan sjönk ner i soffan och blev totalt osocial.. ja.. det brukar inte vara så. Men tack för en mysig kväll den tiden jag var mera vid medvetande!

I lördags var vi ute och åt på restaurang med en vän till mig och hennes man. Det är en tjej från Karlskoga som jag träffat genom öppenvårdsteamet. Vi brukar ses ibland och fika lite, hon och jag men nu hade vi bestämt oss för en middag med våra respektive. Det var jätte trevligt och det var som om man träffat hennes andre hälft flera gånger innan! TACK för en jätte mysig kväll och tack så hemskt mycket för maten!

Nu ska jag kila ner och kolla tvätten. Nästa inlägg kanske blir lite roligare.. Det här kändes mest som mumboo jumboo.. =)

Och ja! Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten igen för att börja träna!

Sur som en citron?

Eller besk som något annat... Jag vet inte vad det är med mig men jag är inte på det muntraste humöret direkt. Har känt mig väldigt lätt irriterad och tårögd de senaste dagarna. Jag vet inte om det hänger ihop med den ökade värken eller om jag är sur för något jag magiskt glömt bort?

Känner mig verkligen arg som ett bi! Blir visst många liknelser men bättre är väl det än att kasta ut en massa fula ord till ingens nytta. Tja, jag väljer i alla fall att uttrycka det så. Känns lite mera vuxet då än den barnrumpan jag just nu kan känna mig som.

Vet inte när värken blev så här. Minns inte alls, om det bara varit i två - tre dagar eller en vecka eller mer. När värken blir så här så blir jag så avtrubbad från verkligheten. Jag kryper in i mitt egna skal och väntar ut stormen. Så det kan hända att jag glömmer saker jag lovat att göra eller samtal jag skulle ha ringt. Jag hoppas ni kan ha hjärta att påminna mig igen i så fall.

Värken är så envist onedbrytbar och jag står med händerna vridna längs med kroppen. I ansiktet lyser frågetecknet tillsammans med utropstecknet. Alltsammans samtidigt.

Jag blir nog så här arg och irriterad, när jag vet att jag gör det jag kan för att hålla kroppen i shack. Och tillgensvar får jag ingenting. När det inte spelar någon roll om jag vilar extra mycket eller länge för när jag väl ändå går upp sen är värken precis i samma nivå som innan. Eller så har den degraderats en liten nivå men så fort jag satt mig upp i soffan och tex satt upp håret igen. Eller så fort jag bara plockat upp handväskan och tagit fram kalendern, ja så är den genast lika hög och påträngande igen.

Då känns det så lönlöst att vila och dosera. Skulle jag sluta helt med det skulle jag givetvis bli mycket sämre så även om det inte mildrar något så fortsätter jag göra så gott jag kan. Fast då i slutändan efter ett par dagar eller veckor blir jag nog så här sur...

Sur på sin egen kropp som bara bråkar. Varför kan den inte bara lyssna på mig?

Att vara fånge i sin egen kropp, så som vissa av oss är, ja.. det är allt bra trist ibland.


Imorgon klockan tio ska jag på möte med min läkare och arbetsterapeut. Mamma följer med som extra minne och öron. Vi ska träffas för att min läkare ska skriva ett nytt intyg för min nya aktivitetsersättningsansökan. Domedagen är på fredag redan, dvs då FK egentligen ska ha fått in mitt intyg och ansökan. Jag har dock bett dem att inte stämpla mig som frisk än även fast de kommer att få min ansökan senare än fredag. Så jag hoppas att de lyssnar! Och att jag sen kan ha lite mera tur och flyt med denna ansökan så jag slipper leva i limbo i x antal månader igen.

Min nuvarande aktivitetsersättningsperiod går ut vid nyår och det är alltså från och med januari nästa år jag nu ska ordna med en ansökan. FK är inga snabbt handlande myndigheter och därför måste de ha god tid på sig.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men det får nog räcka för dagen. Allt advokatpyssel ligger också och gror i citronens sura saft men jag bör nog inte bita i citronskivorna mer idag.

Om en timme ska jag vara på Ortopedteknikens mottagning på USÖ. Jag ska dit och se om de kan hjälpa mig med mina ömma fötter! Hursch... jag tycker INTE alls om att sticka upp fötterna i ansiktet på folk, ännu mindre främlingar... Men för den förhoppningvis goda sakens skull kommer jag givetvis att göra det ändå.

Jag har länge haft ont i mina fötter från och till. Har fått sätta på mig gympa skorna inomhus för något år sen, innan jag fick mina innetofflor. I samband med flytten hit (måste bara ha varit en slump..) så fick jag extremt mycket ondare i fötterna. Jag ville inte ens gå på dem med tofflornas mjuka dämpning. Efter lite grinande från min sida, i form av besvärande ansiktsuttryck, ringde jag vårdcentralen och det är på den visan jag nu ska till Ortopedteknik.

Så önska mina fötter lycka till att de inte stinker eller skrämmer slag på någon!

PS. Funderar på att slå klackarna i taket och ringa sjukgymnasten också angående min värkande axel.. Sjukstugan nästa?

Musik

Hade tänkt blogga nu och berätta om alla grejer som måste fixas med försäkringskassan, läkarintyg, försäkringsbolag och advokat. MEN! Kände att jag inte ville lägga tankar och energi på det en härlig lördag! Men det är mycket på gång.

Även fast kroppen värker och mina armar strejkar ( blir så när jag duschat och tvättat håret.. ) så känner jag mig lycklig! Mycket för att jag orkar lyssna på musik just nu! Musik är ett stort lycko piller för mig men de senaste åren har jag inte alls kunnat lyssna så ofta som jag vill. Förr hade jag alltid på radion i bilen eller en cd men de senaste åren har radion i bilen ärligt sagt typ varit på två gånger.

Min hjärna klarar inte av att sålla bort intrycken som strömmar ut ur högtalarna. Det blir för mycket och jag kan inte koncentrera mig på det jag håller på med eller höra om folk pratar med mig. Det är detta som är på bättringsvägen och jag är så lycklig för det!!!

Jag kan fortfarande inte lyssna på musik om någon pratar med mig. I alla fall inte om de vill att jag ska vara närvarande. Det kan gå ett tag om jag är utvilad men endast ett tag. Jag kan dock ha på musik ett tag nu när jag är hemma själv. Det är så roligt!

Så nu ska jag poppa några favoriter och bara njuta och skråla med för fullan hals!! kanske lite ful dans också, det hör till.. Eller hur Sis?

Ha en härlig lördag för det tänkte jag! Njuta av allt smått!

Friiiiiiday!

Nu är det äntligen fredag och jag tar helg! Precis som alla andra!

Har haft en bra "dag" (två timmar..) på arbetspraktiken så jag känner mig så där lycklig igen. Smärtan är som den är, eländig och extremt lätt retad. Jag mååååååste gå på massage..

Nej nu ska jag ta och kila ner till min sambo. Är så kvavt här uppe vid datorn och jag vill inte öppna fönstret för grannen eldar så det luktar skit...... Tack och hej för mig!!

PS. Ikväll blir det Idol mys med mina Idoler. Swahnmärkt och Dahlström plus grodan!

Jag känner mig överkörd av en ångvält idag...
(försökte lägga in en fin liten bild här men jag lyckades visst inte så bra för bilden blev typ större än hela inlägget.... typiskt mig och datateknik...)


Flera nätter har jag vridit och vänt mig mer än vanligt i sängen. Har haft mera ont i nacken på sista tiden, det är väl höstens känningar men det blev inte bättre sen jag rammlade i trappen. Hm... vet egentligen inte vart jag ville komma med de orden? Finns risk att detta inlägg mest blir svammel..

Känner mig totalt urpumpad på alla de små krafter jag kan ha! Hela min kropp värker som om jag blivit överkörd av en ångvält efter jag sprunigt ett maraton lopp. Jag sov som en stock i natt även fast jag vaknade väldigt många gånger och fick byta ställning. Så är det varje natt men inatt var jag inte vid medvetande när jag rörde mig där i mörkret. Jag bara kände att min kropp gjorde det medans mina ögon var fastklistrade med super lim.

Igår kväll var jag, M och svärmor på Ikea och skulle beställa en bänkskiva till den stundande köksön vi ska bygga i vinter. Jag hade hyffsat med energi när vi åkte dit men efter att ha väntat i över en och en halvtimma på hjälp, ja då hade min kropp sen länge lagt av. Den tvärslocknade och jag mådde bara mer och mer illa. Värken började bli kvävande och jag kunde inte riktigt fokusera på verkligheten. Så väl hemma hade jag svårt att slappna av men efter en si så där fyrtio minuter började jag väl landa i soffan.

Jag tror verkligen det var som att dra proppen ur badkaret igår, där på Ikea. För idag är jag så slut. Ibland är det svårt att inse vad dessa fallgropar beror på. (fast.... i skrivande stund inser jag ett och annat som påverkat... födelsedags firande hos min mommo och moffe på dagen... dock snoozade jag närmare en timme när jag kommit hem... tydligen så räckte inte det. då har jag dock lärt mig något nytt..).


Så idag hade jag egentligen planerat att ordna lite saker på stan men jag får inse min kropps begränsningar och ENDAST vara hemma hela dagen. I soffan föreslagsvis eller här. Ikväll är det stick mys hos vännen och även grannen. Jag ska slappa mitt bästa nu på dagen så jag kanske orkar det ikväll!