Att bli berörd

Mitt i all tystnad kommer ett inlägg !

Satt i bilen på väg hem från ett möte med några handledare för rehabsteget. ( Där jag gick innan sommaren på aktiviteter. ) Ibland blir man bara så rörd..

När personer sitter och går igenom mina kaos artade år, frågar mig om hur det var och vad som hände egentligen. Ja då blir man ibland lite rörd eller berörd.. Det känns som att de sitter där och vi tillsammans pratar om någon annan. Någon annan tjej som gått igenom allt det som jag faktiskt tagit mig igenom. Det känns inte som att det verkligen var så. Fast samtidigt så känner jag, någonstans djupt där inne.. Den där lilla ensamma tjejen som tyckte att livet började närma sig allt annat än ett liv. Allt det där jobbiga och smärtsamma, ja någonstans djupt där inne känner jag nått. Jag drar en suck och känner hur glädjen sprider sig. Tänk att jag inte längre är där! I det hemska.

När så handledare sitter och pratar om det. De vill veta min historia. Det förstår jag, har inget emot det. Berättar gärna men överdriver inte heller. När de sen sitter och säger hur jag, lilla jag, har påverkat dem alla så mycket. Hur lilla Jag spridit sådan energi hos dem! Hur lilla jag och mina ögon lyser, har någon glimt och livs glädje som bara berör dem så djupt. Att lilla Jag, en av alla som gått där hos dem, har påverkat dem så mycket. Blivit så omtyckt.

Det sprider sig ett leende över ansiktet och jag tackar. Säger att det är roligt att även jag kan ge något. Bidra med något. Även om de säger det till mig, mellan våra åtta ögon, känns det ändå overkligt.

Tänk vad härligt om det verkligen är sant! Tänk vilken lycka att lämna någon berörd. Att lämna någon så levande!


Det är stora planer på gång. Jag vill skriva mycket nu. Orkar inte. Jag hoppas orken kommer så ni får veta allt. Tills dess, ha det bra helt enkelt! =)

Pimpad bil!!

Idag har det hänt något riktigt skoj! Jag är så nöjd! Det är bara så fränt! Bildbevis kommer...

Sitter här och väntar på att sambon ska komma hem så ska vi snart åka till Manillagatan och äta lite söndags middag. Trevligt!

Helgen flyger på som vanligt, längtar till veckorna nu. Jag har så mycket skoj på gång. Efter mötet med försäkringskassan i veckan så känner jag hur spännande allt är. Arbetsträning med något som faktiskt är på riktigt! Inte bara praktik eller bli inslussad på något ställe för att pyssla med saker som inte direkt betyder något. Njea.. känner mig liksom färdig med sådant.

Nu märker jag dock att jag inte riktigt har koll på vad jag skriver och jag suddar typ hela tiden ... så dags att lägga ner. Att sitta vid datorn en längre stund är fortfarande svårt. Vi hörs mina vänner!

Livet som är på språng!

För första gången på flera år känner jag att livet är på språng! Det är verkligen på gång nu. Det kommer runt hörnet, jag kan höra det ibland, tjoandes där runt knuten! Jag ler, stort, inombords lyser alla strålar. Jag blir varm, lugn. Kan för första gånger på vad som känts som ett helt liv, se hörnet där det vänder. Jag längtar dit, jag njuter av att skymta det men även för första gången här, så stressar jag inte. För springer jag dit så vet jag att det försvinner utom synhåll igen. Då blir det så där nattsvart igen. Ryser.. nästan en tår. Jag vill inte dit igen, snälla låt mig få komma fram nu. Jag har längtat så länge. Snälla?

Jag tänker inte springa, jag kanske skuttar ibland. Av ren glädje tar jag ett skutt! Kanske får jag lägga mig ner och vila en stund sen då, men då har jag valt det själv. Att skutta av glädje och vila sen gå vidare. Mot allt det där härliga som väntar runt hörnet! Livet.



Det händer så mycket nu, det har hänt massor det senaste halvåret. Det började när mina poletter ramlade ner. Minns jag rätt så finns det inlägg om de stunderna här med. Riktigt spännande stunder! Speciellt den när jag kröp under skrivbordet och dammsög som en vilding. När den poletten ramlade ner ja den hoppas jag att jag aldrig glömmer. Det är tack vare den stunden jag sitter här idag och ler.

Vi är så spännande vi människor. Vi kan veta att vi gör fel, vi kan förstå det rent logiskt. Fast om våra känslor säger något annat så blir det ofta att vi styrs av dem. Som impulser man inte hinner reflektera över. Jag har börjat kunna styra mina impulser, eller i alla fall kommit på egna verktyg som hjälper mig att välja bättre i livet.


Nu ska jag gå och fräscha till mig. Känner mig nyvaken efter min snooze stund nyss. Sitter här med en kopp te, strax ska vi kila över till ett par alldeles underbara vänner och laga mat till dem. Jag avslutar med en härlig bild på mig och min sambo när vi var på sommar fest med, Hör och häpna!! mitt nya jobb!!

God morgon!

Nu är det officiellt, jag har kommit tillbaka hit! Och vips så var bloggandet nästan igång helt igen... :) Borta bra men hemma bäst!

Nu sitter jag här helt morgon groggy, insmord med mitt dunder linnement ....

och upptäckte nyss att hunden åt upp mitt hästgödselbajs i mitt jordgubbsvitlöksland....! Enda nackdelen med att släppa ut honom i trädgården... Han hittar sitt fredagsgodis direkt.

Jaja.. var var jag? Morgon groggy.. Mmm, stämmer men nu inser jag visst att jag inte hinner skriva något seriöst vettigt inlägg för jag måste hoppa i bilen och åka.

Är sista dagen på rehab steget idag. Känns ganska knasigt men skönt på ett annat sätt! Men mer om det senare!

Ha en bra dag!!

Nu är det nog!

Slits mellan fundersamhet.. Här känner jag mig hemma. Detta är min trygga vrå att blogga på men jag känner att jag vill ha en ny adress hit, min är så krånglig tycker jag.. Så då skaffade jag mig en ny blogg på Spotlife men den var ju så himla avancerad att jag helt tappade fotfästet! Puh.. får huvudvärk och klump i magen bara jag tänker på alla timmar jag lagt ner på att bara klia mig i huvudet och känna mig dum för jag inte fattar..

Så kanske hamnar jag här igen.... tillbaka på det trygga och invanda.

Har så mycket som är nytt i mitt liv nu. I mitt nya liv ! Allt händer, saker som jag längtat så intensivt efter. Saker jag inte ens kunnat drömma om då framtiden bara var svart. När hur hårt jag än försökte se en framtid i livet, allt ändå bara var svart framför mig. När ångesten och depressionen var som djupast. När min sambo stod där dag ut och dag in som den starka pelaren att luta sig mot. Han fångade mig när jag föll. Hur kan en människa orka stötta och bära så mycket? Jag är evigt tacksam att vi fann varandra och att han stod kvar när jag föll. Kärlek full av respekt ger jag honom. Jag försöker varje dag. Det är det enda man kan göra.


Så ja.. kanske hamnar jag här igen. Lägger ner det som tar sån kraft från mig. För jag har plötsligt så mycket mer i mitt liv än blogg som enda kanal ut i livet. Ja.. jag tror det blir så. Den nya bloggen stänger jag ner. Släpper den totalt även om jag gör det med en gnutta uppgivenhet. Varför ha den när jag inte kan blogga där för jag bara låser mig av all prestations ångest när jag ser hur fina alla andars bloggar är? Hur ofta de bloggar och allt man kan göra med sina små sidor. Ja herregud det är verkligen en helt annan värld!

En värld jag inte känner mig hemma i. Jag väljer hellre min där jag trivs och känner mig trygg. Så får det bli!

*två sekunder senare när beslutet landat i min kropp*


Aaa.. vad skönt det känns! Om man verkligen ger sig tid med att känna efter så ska ni se att man kan känna hur det fysiskt känns bra när man bestämt sig för nått som lättar på en börda. Men man måste verkligen ge sig tid och lyssna, testa, känna och reflektera om man ska känna det på riktigt.



Nu måste jag snart sluta för jag ska om en stund iväg till Öppenvårdsteamet på tjejträff. Träffa de andra unga tjejerna som också har kognitiva problem, på grund av olika saker. Några har haft en stroke, ja man kan tyvärr få det även som ung även om det är ytterst ovanligt, någon annan har varit med om en moped olycka och en tredje fick ett anfall av en sjukdom och föll ihop och slog huvudet i ett stengolv.

Så.. tänk..

Nu ska jag kila ner till soffan och vila en stund så jag orkar med fika träffen.

Vi ses här igen mina vänner! Hoppas ni hittar tillbaka till mig, jag har saknat min lilla blogg. Min uttrycksplats i universum.

Psst...

kika även in min nya blogg på www.ettnyttliv.spotlife.se


Kanske kommer jag snart igång och bloggar på heltid igen....

Ta hand om Er!

Har fortfarande inte lyckas få till min nya blogg, vet inte heller om jag ska avlägga mer försök på det eller om jag ska återgå till denna... Vilka I-landsproblem man har!

Det händer så mycket nu, har också hänt massor. Över en månad har gått sen jag bloggade sist och jag har så många saker att berätta. Fast jag vet ju inte om jag ska fortsätta blogga här, fixa i ordning min nya blogg eller lägga ner det här med bloggande helt.

Livet har tagit en ny vändning och jag ser fram emot alla nya händelser med spänning. Känner mig inte lika rastlös som förr för nu vet jag att det är på gång. Att det äntligen kommer att vända. Bara jag fortsätter leva efter mitt nya motto; Kompromissa inte med dig själv, du är allt du har.

Läste det en dag i min kalender och det stämde bara så bra in på det jag själv känt efter nyår. För det är verkligen ett nytt år för mig nu. Med nya förutsättningar och livs syn. Så när jag läste ordspråket så kunde jag inte annat än verkligen stämma in! För det är precis så jag känner och precis så som jag sa till mig själv när jag kom hem från Thailand. Att om jag börjar leva livet efter min nya kropp och förutsättningar så kommer jag ju att orka mer i längden. Att jag börjar sätta mig själv i första hand och sedan andra, inte tvärt om som det alltid var förr. Att om jag doserar mina aktiviteter och säger nej när det blir för mycket, ja då orkar jag mer i längden. Det bästa av allt är att jag kommer att ha roligt på vägen då också!

Som sagt så händer det mycket nu och har hänt en del. Här är lite...


Jag har bestämt mig för att gå vidare med min rehabilitering. Jag kommer att den 4 april börja på något som heter Rehab steget. Då kommer det att vara kurser/föreläsningar varvat med lite träning och annat tre dagar i veckan tre timmar per dag. Så kommer det att vara i cirka 8 veckor och sedan kommer det jag längtar mest efter.. Arbetsträningen! Jag är ju i dagsläget på Peab kontoret varje fredag mellan 10-12 men jag känner att jag måste vidare. Att jag också måste hitta någon plats som är bättre än ett kontor. Så när jag går med i rehabsteget kommer jag att få mycket mera stöd och hjälp. Vilket jag behöver. Så jag ser fram emot de veckorna även om jag tycker det känns lite segt att gå kurser igen för jag har gjort det så mycket.. Hoppas på att det är trevligt folk som hamnar i min grupp!


Jag har också börjat "jobba" lite med Forever. Det innebär att jag säljer deras Aloe Vera produkter. Ni kan gå in på www.myaloevera.se/lev och kika på min hemsida där så förstår ni mer! Det är i alla fall hur kul som helst och jag är fortfarande helt ny men jag kan tänka mig att det bara blir roligare och roligare ju mer man lär sig! Dock kräver det mycket självdisciplin av mig då jag lätt svävar iväg och pysslar lite för mycket...... Det är bara så svårt att låta bli när jag tycker det är SÅ kul!! Men man får ta det sakta men säkert, så gott det går i alla fall..


Skulle kunna skriva massor mer men jag är fortfarande väldigt slut efter lördagens bravader. Då var det tio års återträff på Strömpis för oss som slutade högstadiet 2001. Jag var väldigt nervös innan lördagen för jag hade svårt att få ihop hur jag skulle orka med kvällen.. En klump i magen låg där och oroade mig. Så jag slappade hela lördags dagen, sov lite mer än en timme efter jag duschat och sedan tog jag ett glas vin som mjukstart hemma när jag började göra mig färdig. Och vips så var kvällen igång och med så underbara vänner till bordskamrater och danssällskap så kunde jag inte annat än att svassa runt och le hela kvällen! Några glas vin till och några smarriga drinkar så var även jag i dansform! Det blev en kväll jag kan leva på länge! Även om jag än idag är helt slut körd av den... Men det var det värt!!


Nu får det räcka även om jag vill skriva om husrenoveringen, besök hos ögonläkare, jobbiga brev från försäkringsbolag och spännande tips för allergiska hundar!