onsdag 25 augusti 2010

Puh! vad fort det går!

Som sagt, semestern är slut och livets allvar började visst med rasande fart! Shit alltså.. Jag är redan helt slutkörd och upp över öronen i ett dagligt förvirrat tillstånd. Det är en pärs att vara så här tankspridd, eller tankspridd är egentligen fel ord.

Härom dagen när jag låg och snoozade (vilade) så poppade en så bra bild upp i mitt huvud. Jag ska försöka mig på att beskriva den med så målande ord som möjligt. "Jag är ute och går och efter mig drar jag en liten vagn. (En sån vagn som är gjord av rött stål, små brädor och svarta gummi hjul, sådana man brukar köra sina barn i på djurparker eller liknande.) I den fina lilla vagnen ligger min hjärna och skumpar runt över stock och sten jag passerar. Den är så där fint tarmaktig och rosa. Så där går jag och pustar och stånkar så att svetten rinner och drar på den tunga, gnisslande kärran och försöker för allt i livet få med mig hjärnan vart jag än går. Ibland så tappar jag handtaget och måste vända om och hämta vagnen igen. Mestadels så drar jag runt vagnen där och försöker små prata med hjärnan medans jag har fullt upp med allt annat. Ibland bryr den otacksamma saken sig inte ens om att svara mig.. och emellanåt så skiner den upp som en sol och skriker för fullan hals allt den vill ha sagt."

Tjaa.. typ så känns det. Måste låta som att jag är spritt språngande galen? Må så vara då.


Akupunkturen gick bra, jag överlevde alla stick. Det var inte alls farligt! Fast jag har lite svårt att slappna av helt än i alla fall. Det är nog mest tanken att jag vet att hon ska sticka mig en massa gånger som jag inte gillar. Ungefär som på alla läkarundersökningar när de tar en vass VASS trästicka och sticker den hårt i benen och armarna. Hujj vad ont det gör! Jag ska iväg imorgon igen, det blir tredje gången.

Nu orkar jag inte skriva mer men har massor att uppdatera er om efter sommaren och denna hektiska start. Tyvärr är det för mycket av det som jag vill skriva som händer än i dag så jag orkar inte med. Får bli när det lugnar sig lite.

Men det är mycket på gång och jag älskar det fast det kan även ta kål på mig!

1 kommentar:

Sara sa...

Du är inte galen vännen. Tyckte det var en ganska bra förklaring faktiskt. Ta hand om dig nu när allt drar igång och glöm nu inte att vila.. Kramar