Monday

Var då hos min nya sjukgymnast idag igen, första mötet var i måndags.
Dissade ju min förra remiss till Karla för det var inget ställe för mig.
Deras gym var ett litet rum, lite större än mitt kök och vardagsrum ihop (för er som vet..)
och känslan av en vårdcentrals tragiska atmosfär var alldeles för stor.
Sen att sjykgymnasten var i samma ålder som mig, plus extremt icke kemi stämmande
med mig gjorde ju sitt.. Så nu har jag efter väldigt lite besvär,
nästan inga alls, fått komma till ett nytt ställe jag hört mycket gott om.
Örebro Rehab Centrum.

Idag var första gången jag och min sjukgymnast,
vi kan kalla honom Geoffi, var ute i gym delen.
Hej och hå, han hade lite nya planer för mig minsann..!
Jag hade ju smart som jag vanligtvis är, och alltid säger för mycket eller för lite men fel saker.
Sagt att jag saknade den träningen jag klarade av förr,
när det var spinning och styrka, svett och tårar av andra orsaker.
Så jahapp, det var bara att bita ihop och prova de nya boll övningarna han hade att erbjuda. Kalasgoda saker med mycket syrlighet och en näve jävlaranamma.
Två boll övningar snurrigare och ingen tankeverksamhet kvar i
knoppen bestämde vi torsdag som nästa träningsdag.
Efter det blev det middag på Manillagatan, där min kära mor och far huserar.
Alltid lika mysigt att svänga förbi "hemma" och kika vad de har för sig,
om det hänt nått nytt och få smaka på deras mat igen.
För mig är det ju Deet som är min husmanskost, Mamma kost dvs! OCH Pappa kost!

Egentligen var det styrelsemöte med RTP ikväll, men snurrig som bollen jag tränat med,
orkade jag inte med det också idag. Var redan slutkörd så fick som vanligt en skvätt
ångest för jag lämnade återbud. Men, det är bara att lära sig.

Ja visst, för er som inte vet. Och för er som inte vill veta.
Sluta läsa nu om du inte är intresserad av mina happenings.
Men annars måste jag med hakan nere i golvet berätta att Boda Borg äventyret
igår med våra nyfunna vänner gick helt över förväntan för min del!! (och mitt lag!)
Hade ångest och mådde inge vidare när jag satt hemma och åt frukost, var så nervös.
Släppte inte försen vi kom igång och kastade oss in i banorna.
Men jag var med nästan hela tiden!
Jag, M & M körde på, det var kul!!! Länge sen man gjorde något sådant, har jag nog saknat.
Sen, givetvis när jag kom hem och kunde slappna av en aning kom den där nedrans värken igen.. Då när man är så slut så man är på väg att börja gråta så fort man ser en banan eller vad som helst, då när man inte fattar att man är så slut, man bara Är någonstans.
Men pyttsan, klapp i taket, sväng med de lama! JAG VAR MED!! Tjohoooo!

Nu ska jag kila vidare och bara slappa i soffan!