Efter alldeles för lite sömn pga olika orsaker fick mannen komma hem och köra sonen till dagis idag. Jag åt sen frukost och lade mig på sängen för att vila lite. Vaknade nu, helt förvirrad över tid och rum. Behövde nog verkligen sova lite! Men det är så snurrigt när man vaknar helt puts väck från omgivningen. Eller hur? Det tar liksom ett tag innan man landar igen.
Igår var den tyngsta och tuffaste dagen i hela min långa historia med försäkringsbolagstvisten. Jag känner mig än idag så mörbultad och överkörd, krossad och nertryckt och faktiskt förtvivlad. Uppgiven också. En salig blandning av jobbiga känslor. Varför, tar vi om någon dag när jag klarar av att skriva om det. Igår kunde jag knappt prata om ämnet, det bara brast. Jag hoppas innerligt jag valt rätt beslut.
Nu ligger jag här på sängen, i pjamas än, och klockan är snart elva. Bulan börjar bli riktigt stor och det där med att vara höggravid känns lite för aktuellt för att vara angenämnt än. Tyckte bulan kunde ha stannat av nu men den jäser på! Och mina besvär ökar för var dag med nacken, huvudvärken, synen och sen alla de andra "vanliga" gravidkrämporna.
Den 16 september är det beräknat. Att Pysen ska komma ut och förgylla vår familj till en tvåbarns familj! Jag ska bli TVÅBARNS MAMMA, småbarnsförälder delux. Spännande och skrämmande!
Denna graviditet har varit så mycket bättre än första med Ludvig. Det är en helt annan resa psykiskt! Och dels är jag så glad för min inbitna hårda styrketräning innan har visat resultat. I positiv bemärkelse att nacken och kroppen klarade denna graviditet bättre, dvs nackvärken började bråka mer nu först senare i graviditeten än förra gången. Nu har det också varit sommar och varmt vilket ska läggas in i beräkningen över smärtan. Som alltid är värre under höst/vinter/vår.
Nu måste jag nog ta och klä på mig något! Och kanske en kopp kaffe för att vakna till! Ifall syster kommer förbi efter sitt sjukhusbesök kan det ju vara trevligt att vara påklädd i alla fall! 
1 kommentar:
å jag dubbel mormor !!!!
Dubbelglädje =)
Vi hoppas å önskar att hen kommer snart .
förstår det tuffa med beslutet men vi måste blicka framåt och tro att det är det bästa i nuläget.
Att det är helt accepterat och rätt att ha dessa jobbiga känslor som säkert kommer och går men förhoppningen är väl att de skall blekna så småningom. kramar
Skicka en kommentar