En fredag

Så var det fredag nu igen. Fast kunde lika gärna varit typ onsdag, dagarna går ju lite ihop när tillvaron är så här.
Efter två väldigt sömnlösa nätter känner jag mig en smula ilsken måste jag säga.. Så jag hoppas jag inte fräser åt allt för många och allt för mycket.. Skärpning på mig! Och det är faktiskt inte parvel som gjort mina nätter ännu mer sömnlösa. Nix tvärtom, i förrgår kunde jag inte sova för värken var för extrem. Så då låg jag där och vred mig folk ilsken i sängen. Tur att mannen och liten sov så kunde jag muttra i fred i nattens mörker. Nu natten som var sov liten som en ängel måste jag säga. Efter en tjorvig kväll däckade han tillslut i min famn och sen sov han i nio timmar! Underbart! Så den presenten fick min man njuta av och det var så välbehövligt men en annan, ja ursch vad man känner sig negativ men jag var helt enkelt för trött för att kunna somna.

Idag har jag träffat en av mammorna ur föräldragruppen och hennes lilla son. Det var väldigt trevligt och mysigt med många skratt så det gav en lite energi. Sen att parvel var övertrött och då en hm.. smula upprorisk gjorde ju tyvärr att det blev lite tufft. Skönt är det då när man i alla fall är hemma hos någon som också har en liten och vet precis hur det kan vara.

Igår var jag och tränade mitt första pass med sjukgymnasten. Det var kul på ett sätt men trist på ett annat. Jag är ju lite den typen som lätt tröttnar på små övningar man ska göra på en boll eller krypa runt på golvet eller typ dra i ett gummiband. Jag vill bli svett! Jag vill ta ut mig totalt och känna träningsvärken i kroppen och hur endorfinerna sprutar i kroppen. Tja.. att jämföra det med mina nya övningar för att stärka min kropp så jag klarar av att ta hand om min son, hm.. ja det är skillnad i alla fall. Dock känns det ändå rätt roligt för jag är fast besluten om att kämpa på så gott jag bara kan nu. Jag VILL verkligen klara av detta och hålla i min träning så att tillvaron kan börja bli bättre sen. Så håll tummarna för mig och mina en smula trista övningar.

Nu är vi ute på landet hos svärisarna och ska få mumsa på deras grillade mat. Ibland vill man bara vara hemma när man mår så här risigt och är så himla trött. Dock emellanåt är det skönt att komma hit eller till mina föräldrar och bli serverade mat och lite avlastning med parvel.

Har sagt det förut och säger det igen. Det är tur man har familjen i samma stad! Det är ännu mera tur att man har en sån underbar familj omkring sig. Nu ska jag nog gå och vara lite social med dem...

Och ett STORT varmt och innerligt TACK till er som lämnat små kommentarer! Så roligt och så uppmuntrande att se att det finns folk som läser min skrot. =) Kram på er!!