Det är inte alltid barnen som väcker mig på natten. Nej det kan vara den här nedrans värken också.. Runt två tiden inatt vaknade jag av en intensiv huvudvärk och blixtrande smärta i nacken. Lite smått kallsvettig, yr och illamående. Min mjuka kudde kändes som knövlig skogsmark. Panik är den första känslan men den övergår fort i en kvävande väsande känsla när jag inte vet vart jag ska ta vägen. När man knappt kan röra sig, det gör så ont och illamåendet trycker på, men det enda man vill är att fly från sin egen kropp. Liksom låta kroppen ligga kvar i sängen men låta insidan hoppa ur "kläderna" och gå ett varv och pusta ut. Tänk er, det hade varit häftigt!

Livet rullar på, jag känner mig isolerad. Har helt tappat kraften i denna tunga spiral av värk och utmattning. Hur blev det så här? 😳 Min träning och jag har blivit ovänner. Jag försöker prata oss till sams men det går trögt, fruktansvärt trögt. Jag letar inom mig efter den där magiska knappen att trycka på.. Var finns den?

Vardagen är milt sagt tuff, för både mig och resten av familjen. Magnus jobbar heltid på båda fronter känns det som. Hur länge orkar han? Det är inte rättvist. Jag försöker, peppar mig själv, "Jo men visst ska det gå Petra, det är bara att bita ihop, suck it up! , stäng av smärtan och träna, TRÄNA TRÄNA TRÄNA då!!! , det är enda vägen!"  Men hur jag än peppar mig så kommer jag inte över tröskeln och kan stänga dörren mot smärtan och klara träningen. Inte den tyngre träning som krävs för att snabbt bygga muskler för att klara av att bära mitt barn. 😩 😭😖

Jag har lagt ner det, nu är det försök att hitta fokus på mina sjukgymnast övningar för nacken, axlar och skuldror som gäller. Det är inte lätt! Jag avskyr dessa gummibandsövningar men jag vet det är dem som kommer göra så det vänder. Tror jag?! 

Jag orkar inte med så mycket mer än det som är. Jag orkar egentligen inte ens det som är just nu. Jag har passerat må bra stadiet för länge sen. Jag skvalpar runt på vattenbrynet, hamnar under ytan några gånger per vecka, eller är det per dag? Jag minns inte. Jag tar en dag i taget och ibland timmar. 

På återseende! Imorgon är måndag igen.