07.42 en helt vanlig måndags morgon hos oss. Magnus har sedan tidigt varit på jobbet, imorse vaknade jag inte, ovanligt nog, när han gick upp. Eller när han matade Agnes. Öronpropparna är standard nuförtiden men jag brukar ändå vakna. Ludvig väckte mig kl 05.50 ungefär, en trött liten kille som har svårt att somna om. Fick honom att ändå ligga kvar i sängen men då fick jag klia honom i örat i en timmes tid... Det är hans bästa avslappnings gos så det är bara att klia på. Om man inte vill gå upp dvs! När han nästan somnat om vaknar den lilla damen och börjar hålla låda i sin säng. Efter x antal stoppa i nappen försök ger jag upp och låter henne hållas. Ludvig klarvaken. Jag med. Sen fortsatte historien om vartannat, ena barnet nästan somnat om, då vaknar det andra och väcker det första osv osv osv.. Tröttheten är stor, hos mig och storebror. Lilla damen är glad och pigg. Pappan får kallas hem en timma tidigare än planerat. Ludvig får välling i sängen, pappan har som vanligt (omtänksam som han är) ställt en termos med varmvatten perfekt drick temperatur, dosett med vällingpulver och en nappflaska bredvid min säng. Jag fumlar med korken och flaskor, mina händer värker och är inte så funktionsdugliga än. Ludvig får i alla fall sin välling, Agnes somnar om, Ludvig börjar blunda till efter vällingen, jag hör hur hunden hoppar ner från bänken i hallen, nu parkerar pappa på garageuppfarten.. Nyckeln i låset. Ludvig öppnar sina små blå igen. Jag snyftar en liten tår, en lättnad men ändå inte. Värken är skyhög, jag vill bara ta en tablett och somna om. Ångesten och den stora tunga bergsklumpen i magen känns, jag vill inte lämna ifrån mig min fina son på dagis återigen när jag vet att han är så trött. Han orkar ju egentligen inte! Åå... om han bara hade kunnat sova på vilan på dagis. Jag hör hans skratt blandat med tårar nerifrån badrummet, tydligt tecken på trötthet. Å vad jag bara önskar jag hade en stark kropp, kunde låta honom vara hemma med mig och lilla damen. Gå en promenad med båda två och låta dom sova gott, och jag själv, ja kan inte någon köra oss alla tre i en trillingvagn?

Nu måste jag gå upp och borsta bort vissa känslor och visa min son att dagis är roligt! (Det ÄR roligt, OM man är pigg!) men det gör lika ont i mamma själen att pussa och krama hejdå varje morgon.